Proverbiorum 28
1 Fugit impius, nemine persequente: iustus autem quasi leo confidens, absque terrore erit.
De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
2 Propter peccata terrae multi principes eius: et propter hominis sapientiam, et horum scientiam quae dicuntur, vita ducis longior erit.
För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
3 Vir pauper calumnians pauperes, similis est imbri vehementi, in quo paratur fames.
En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
4 Qui derelinquunt legem, laudant impium: qui custodiunt, succenduntur contra eum.
De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
5 Viri mali non cogitant iudicium: qui autem inquirunt Dominum, animadvertunt omnia.
Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
6 Melior est pauper ambulans in simplicitate sua, quam dives in pravis itineribus.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
7 Qui custodit legem, filius sapiens est: qui autem comessatores pascit, confundit patrem suum.
Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men den som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
8 Qui coacervat divitias usuris et foenore liberali, in pauperes congregat eas.
De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
9 Qui declinat aures suas ne audiat legem, oratio eius erit execrabilis.
Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
10 Qui decipit iustos in via mala, in interitu suo corruet: et simplices possidebunt bona eius.
Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
11 Sapiens sibi videtur vir dives: pauper autem prudens scrutabitur eum.
En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
12 In exultatione iustorum multa gloria est: regnantibus impiis ruinae hominum.
När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
13 Qui abscondit scelera sua, non dirigetur: qui autem confessus fuerit, et reliquerit ea, misericordiam consequetur.
Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
14 Beatus homo, qui semper est pavidus: qui vero mentis est durae, corruet in malum.
Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
15 Leo rugiens, et ursus esuriens, princeps impius super populum pauperem.
Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
16 Dux indigens prudentia, multos opprimet per calumniam: qui autem odit avaritiam, longi fient dies eius.
Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
17 Hominem, qui calumniatur animae sanguinem, si usque ad lacum fugerit, nemo sustinet.
En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
18 Qui ambulat simpliciter, salvus erit: qui perversis graditur viis, concidet semel.
Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
19 Qui operatur terram suam, satiabitur panibus: qui autem sectatur otium, replebitur egestate.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
20 Vir fidelis multum laudabitur: qui autem festinat ditari, non erit innocens.
En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
21 Qui cognoscit in iudicio faciem, non benefacit: iste et pro buccella panis deserit veritatem.
Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
22 Vir, qui festinat ditari, et aliis invidet, ignorat quod egestas superveniet ei.
Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
23 Qui corripit hominem, gratiam postea inveniet apud eum magis quam ille, qui per linguae blandimenta decipit.
Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
24 Qui subtrahit aliquid a patre suo, et a matre: et dicit hoc non esse peccatum, particeps homicidae est.
Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.
25 Qui se iactat, et dilatat, iurgia concitat: qui vero sperat in Domino, sanabitur.
Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
26 Qui confidit in corde suo, stultus est: qui autem graditur sapienter, ipse laudabitur.
Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
27 Qui dat pauperi, non indigebit: qui despicit deprecantem, sustinebit penuriam.
Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
28 Cum surrexerint impii, abscondentur homines: cum illi perierint, multiplicabuntur iusti.
När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
