Proverbiorum 18
1 Occasiones quaerit qui vult recedere ab amico: omni tempore erit exprobrabilis.
Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Non recipit stultus verba prudentiae: nisi ea dixeris quae versantur in corde eius.
Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 Impius, cum in profundum venerit peccatorum, contemnit: sed sequitur eum ignominia et opprobrium.
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 Aqua profunda verba ex ore viri: et torrens redundans fons sapientiae.
Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 Accipere personam impii in iudicio non est bonum, ut declines a veritate iudicii.
Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 Labia stulti miscent se rixis: et os eius iurgia provocat.
Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 Os stulti contritio eius: et labia ipsius, ruina animae eius.
Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 Verba bilinguis, quasi simplicia: et ipsa perveniunt usque ad interiora ventris. Pigrum deiicit timor: animae autem effeminatorum esurient.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 Qui mollis et dissolutus est in opere suo, frater est sua opera dissipantis.
Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 Turris fortissima, nomen Domini: ad ipsam currit iustus, et exaltabitur.
HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 Substantia divitis urbs roboris eius, et quasi murus validus circumdans eum.
Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Antequam conteratur, exaltatur cor hominis: et antequam glorificetur, humiliatur.
Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 Qui prius respondet quam audiat, stultum se esse demonstrat, et confusione dignum.
Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 Spiritus viri sustentat imbecillitatem suam: spiritum vero ad irascendum facilem quis poterit sustinere?
Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Cor prudens possidebit scientiam: et auris sapientium quaerit doctrinam.
Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 Donum hominis dilatat viam eius, et ante principes spatium ei facit.
Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Iustus, prior est accusator sui: venit amicus eius, et investigabit eum.
Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 Contradictiones comprimit sors, et inter potentes quoque diiudicat.
Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 Frater, qui adiuvatur a fratre, quasi civitas firma: et iudicia quasi vectes urbium.
En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 De fructu oris viri replebitur venter eius: et genimina labiorum ipsius saturabunt eum.
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Mors, et vita in manu linguae: qui diligunt eam, comedent fructus eius.
Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 Qui invenit mulierem bonam, invenit bonum: et hauriet iucunditatem a Domino. Qui expellit mulierem bonam, expellit bonum: qui autem tenet adulteram, stultus est et insipiens.
Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 Cum obsecrationibus loquitur pauper: et dives effabitur rigide.
Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 Vir amicabilis ad societatem, magis amicus erit, quam frater.
Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
