Proverbiorum 17
1 Melior est buccella sicca cum gaudio, quam domus plena victimis cum iurgio.
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 Servus sapiens dominabitur filiis stultis, et inter fratres hereditatem dividet.
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Sicut igne probatur argentum, et aurum camino: ita corda probat Dominus.
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 Malus obedit linguae iniquae: et fallax obtemperat labiis mendacibus.
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Qui despicit pauperem, exprobrat factori eius: et qui ruina laetatur alterius, non erit impunitus.
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 Corona senum filii filiorum: et gloria filiorum patres eorum.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Non decent stultum verba composita: nec principem labium mentiens.
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 Gemma gratissima, expectatio praestolantis: quocumque se vertit, prudenter intelligit.
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Qui celat delictum, quaerit amicitias: qui altero sermone repetit, separat foederatos.
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 Plus proficit correptio apud prudentem, quam centum plagae apud stultum.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Semper iurgia quaerit malus: angelus autem crudelis mittetur contra eum.
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Expedit magis ursae occurrere raptis foetibus, quam fatuo confidenti in stultitia sua.
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Qui reddit mala pro bonis, non recedet malum de domo eius.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Qui dimittit aquam, caput est iurgiorum: et antequam patiatur contumeliam, iudicium deserit.
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Qui iustificat impium, et qui condemnat iustum, abominabilis est uterque apud Deum.
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Quid prodest stulto habere divitias, cum sapientiam emere non possit? Qui altum facit domum suam, quaerit ruinam: et qui evitat discere, incidet in mala.
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 Omni tempore diligit qui amicus est: et frater in angustiis comprobatur.
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 Stultus homo plaudet manibus cum spoponderit pro amico suo.
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Qui meditatur discordias, diligit rixas: et qui exaltat os suum, quaerit ruinam.
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Qui perversi cordis est, non inveniet bonum: et qui vertit linguam, incidet in malum.
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Natus est stultus in ignominiam suam: sed nec pater in fatuo laetabitur.
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Animus gaudens aetatem floridam facit: spiritus tristis exiccat ossa.
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Munera de sinu impius accipit, ut pervertat semitas iudicii.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 In facie prudentis lucet sapientia: oculi stultorum in finibus terrae.
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 Ira patris, filius stultus: et dolor matris quae genuit eum.
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Non est bonum, damnum inferre iusto: nec percutere principem, qui recta iudicat.
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Qui moderatur sermones suos, doctus et prudens est: et pretiosi spiritus vir eruditus.
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Stultus quoque si tacuerit, sapiens reputabitur: et si compresserit labia sua, intelligens.
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
