Proverbiorum 11
1 Statera dolosa, abominatio est apud Deum: et pondus aequum, voluntas eius.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 Ubi fuerit superbia, ibi erit et contumelia: ubi autem est humilitas, ibi et sapientia.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 Simplicitas iustorum diriget eos: et supplantatio perversorum vastabit illos.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Non proderunt divitiae in die ultionis: iustitia autem liberabit a morte.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 Iustitia simplicis diriget viam eius: et in impietate sua corruet impius.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 Iustitia rectorum liberabit eos: et in insidiis suis capientur iniqui.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Mortuo homine impio, nulla erit ultra spes: et expectatio solicitorum peribit.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 Iustus de angustia liberatus est: et tradetur impius pro eo.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 Simulator ore decipit amicum suum: iusti autem liberabuntur scientia.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 In bonis iustorum exultabit civitas: et in perditione impiorum erit laudatio.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 Benedictione iustorum exaltabitur civitas: et ore impiorum subvertetur.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 Qui despicit amicum suum, indigens corde est: vir autem prudens tacebit.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 Qui ambulat fraudulenter, revelat arcana: qui autem fidelis est, celat amici commissum.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Ubi non est gubernator, populus corruet: salus autem, ubi multa consilia.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 Affligetur malo, qui fidem facit pro extraneo: qui autem cavet laqueos, securus erit.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 Mulier gratiosa inveniet gloriam: et robusti habebunt divitias.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 Benefacit animae suae vir misericors: qui autem crudelis est, etiam propinquos abiicit.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 Impius facit opus instabile: seminanti autem iustitiam merces fidelis.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Clementia praeparat vitam: et sectatio malorum mortem.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 Abominabile Domino cor pravum: et voluntas eius in iis, qui simpliciter ambulant.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Manus in manu non erit innocens malus: semen autem iustorum salvabitur.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 Circulus aureus in naribus suis, mulier pulchra et fatua.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 Desiderium iustorum omne bonum est: praestolatio impiorum furor.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Alii dividunt propria, et ditiores fiunt: alii rapiunt non sua, et semper in egestate sunt.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 Anima, quae benedicit, impinguabitur: et qui inebriat, ipse quoque inebriabitur.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Qui abscondit frumenta, maledicetur in populis: benedictio autem super caput vendentium.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 Bene consurgit diluculo qui quaerit bona: qui autem investigator malorum est, opprimetur ab eis.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 Qui confidit in divitiis suis, corruet: iusti autem quasi virens folium germinabunt.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 Qui conturbat domum suam, possidebit ventos: et qui stultus est, serviet sapienti.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 Fructus iusti lignum vitae: et qui suscipit animas, sapiens est.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Si iustus in terra recipit, quanto magis impius et peccator?
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
