Proverbiorum 10
1 Filius sapiens laetificat patrem: filius vero stultus moestitia est matris suae.
En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
2 Nil proderunt thesauri impietatis: iustitia vero liberabit a morte.
Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
3 Non affliget Dominus fame animam iusti, et insidias impiorum subvertet.
Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
4 Egestatem operata est manus remissa: manus autem fortium divitias parat. Qui nititur mendaciis, hic pascit ventos: idem autem ipse sequitur aves volantes.
En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
5 Qui congregat in messe, filius sapiens est: qui autem stertit aestate, filius confusionis.
Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
6 Benedictio Domini super caput iusti: os autem impiorum operit iniquitas.
Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7 Memoria iusti cum laudibus: et nomen impiorum putrescet.
De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8 Sapiens corde praecepta suscipit: stultus caeditur labiis.
Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9 Qui ambulat simpliciter, ambulat confidenter: qui autem depravat vias suas, manifestus erit.
Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10 Qui annuit oculo, dabit dolorem: et stultus labiis verberabitur.
Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11 Vena vitae, os iusti: et os impiorum operit iniquitatem.
Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12 Odium suscitat rixas: et universa delicta operit charitas.
Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
13 In labiis sapientis invenitur sapientia: et virga in dorso eius qui indiget corde.
Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
14 Sapientes abscondunt scientiam: os autem stulti confusioni proximum est.
De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
15 Substantia divitis, urbs fortitudinis eius: pavor pauperum, egestas eorum.
Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
16 Opus iusti ad vitam: fructus autem impii ad peccatum.
Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
17 Via vitae, custodienti disciplinam: qui autem increpationes relinquit, errat.
Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
18 Abscondunt odium labia mendacia: qui profert contumeliam, insipiens est.
Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
19 In multiloquio non deerit peccatum: qui autem moderatur labia sua prudentissimus est.
Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
20 Argentum electum, lingua iusti: cor autem impiorum pro nihilo.
Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
21 Labia iusti erudiunt plurimos: qui autem indocti sunt, in cordis egestate morientur.
Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
22 Benedictio Domini divites facit, nec sociabitur eis afflictio.
Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
23 Quasi per risum stultus operatur scelus: sapientia autem est viro prudentia.
En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
24 Quod timet impius, veniet super eum: desiderium suum iustus dabitur.
Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
25 Quasi tempestas transiens non erit impius: iustus autem quasi fundamentum sempiternum.
Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
26 Sicut acetum dentibus, et fumus oculis, sic piger his, qui miserunt eum.
Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
27 Timor Domini apponet dies: et anni impiorum breviabuntur.
Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
28 Expectatio iustorum laetitia: spes autem impiorum peribit.
Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
29 Fortitudo simplicis via Domini: et pavor his, qui operantur malum.
Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
30 Iustus in aeternum non commovebitur: impii autem non habitabunt super terram.
Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
31 Os iusti parturiet sapientiam: lingua pravorum peribit.
Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
32 Labia iusti considerant placita: et os impiorum perversa.
Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.
