Job 9
1 Et respondens Iob, ait:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Vere scio quod ita sit, et quod non iustificetur homo compositus Deo.
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Si voluerit contendere cum eo, non poterit ei respondere unum pro mille.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Sapiens corde est, et fortis robore: quis restitit ei, et pacem habuit?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Qui transtulit montes, et nescierunt hi quos subvertit in furore suo.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Qui commovet terram de loco suo, et columnae eius concutiuntur.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Qui praecipit Soli, et non oritur: et stellas claudit quasi sub signaculo:
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Qui extendit caelos solus, et graditur super fluctus maris.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Qui facit Arcturum, et Oriona, et Hyadas, et interiora austri.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Qui facit magna, et incomprehensibilia, et mirabilia, quorum non est numerus.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Si venerit ad me, non videbo eum: si abierit, non intelligam.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Si repente interroget, quis respondebit ei? vel quis dicere potest: Cur ita facis?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 Deus, cuius irae nemo resistere potest, et sub quo curvantur qui portant orbem.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Quantus ergo sum ego, ut respondeam ei, et loquar verbis meis cum eo?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Qui etiam si habuero quippiam iustum, non respondebo, sed meum iudicem deprecabor.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Et cum invocantem exaudierit me, non credo quod audierit vocem meam.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 In turbine enim conteret me, et multiplicabit vulnera mea etiam sine causa.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Non concedit requiescere spiritum meum, et implet me amaritudinibus.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Si fortitudo quaeritur, robustissimus est: si aequitas iudicii, nemo audet pro me testimonium dicere.
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Si iustificare me voluero, os meum condemnabit me: si innocentem ostendero, pravum me comprobabit.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Etiam si simplex fuero, hoc ipsum ignorabit anima mea, et taedebit me vitae meae.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Unum est quod locutus sum, et innocentem et impium ipse consumit.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Si flagellat, occidat semel, et non de poenis innocentum rideat.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Terra data est in manus impii, vultum iudicum eius operit: quod si non ille est, quis ergo est?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Dies mei velociores fuerunt cursore: fugerunt, et non viderunt bonum.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Pertransierunt quasi naves poma portantes, sicut aquila volans ad escam.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Cum dixero: Nequaquam ita loquar: commuto faciem meam, et dolore torqueor.
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Verebar omnia opera mea, sciens quod non parceres delinquenti.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Si autem et sic impius sum, quare frustra laboravi?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Si lotus fuero quasi aquis nivis, et fulserint velut mundissimae manus meae:
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Tamen sordibus intinges me, et abominabuntur me vestimenta mea.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Neque enim viro qui similis mei est, respondebo: nec qui mecum in iudicio ex aequo possit audiri.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Non est qui utrumque valeat arguere, et ponere manum suam in ambobus.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Auferat a me virgam suam, et pavor eius non me terreat.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Loquar, et non timebo eum: neque enim possum metuens respondere.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
