Job 5
1 Voca ergo, si est qui tibi respondeat, et ad aliquem sanctorum convertere.
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Vere stultum interficit iracundia, et parvulum occidit invidia.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Ego vidi stultum firma radice, et maledixi pulchritudini eius statim.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Longe fient filii eius a salute, et conterentur in porta, et non erit qui eruat.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Cuius messem famelicus comedet, et ipsum rapiet armatus, et bibent sitientes divitias eius.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Nihil in terra sine causa fit, et de humo non oritur dolor.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Homo nascitur ad laborem, et avis ad volatum.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Quam ob rem ego deprecabor Dominum, et ad Deum ponam eloquium meum:
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Qui facit magna et inscrutabilia et mirabilia absque numero:
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Qui dat pluviam super faciem terrae, et irrigat aquis universa:
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Qui ponit humiles in sublime, et moerentes erigit sospitate:
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Qui dissipat cogitationes malignorum, ne possint implere manus eorum quod coeperant:
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Qui apprehendit sapientes in astutia eorum, et consilium pravorum dissipat:
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Per diem incurrent tenebras, et quasi in nocte sic palpabunt in meridie.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Porro salvum faciet egenum a gladio oris eorum, et de manu violenti pauperem.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Et erit egeno spes, iniquitas autem contrahet os suum.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Beatus homo qui corripitur a Deo: increpationem ergo Domini ne reprobes:
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Quia ipse vulnerat, et medetur: percutit, et manus eius sanabunt.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 In sex tribulationibus liberabit te, et in septima non tangent te malum.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 In fame eruet te de morte, et in bello de manu gladii.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 A flagello linguae absconderis, et non timebis calamitatem cum venerit.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 In vastitate, et fame ridebis, et bestias terrae non formidabis.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Sed cum lapidibus regionum pactum tuum, et bestiae terrae pacificae erunt tibi.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Et scies quod pacem habeat tabernaculum tuum, et visitans speciem tuam, non peccabis.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Scies quoque quoniam multiplex erit semen tuum, et progenies tua quasi herba terrae.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Ingredieris in abundantia sepulchrum, sicut infertur acervus tritici in tempore suo.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Ecce, hoc, ut investigavimus, ita est: quod auditum, mente pertracta.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
