Job 41
1 An extrahere poteris leviathan hamo, et fune ligabis linguam eius?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Numquid pones circulum in naribus eius, aut armilla perforabis maxillam eius?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Numquid multiplicabit ad te preces, aut loquetur tibi mollia?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Numquid feriet tecum pactum, et accipies eum servum sempiternum?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Numquid illudes ei quasi avi, aut ligabis eum ancillis tuis?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Concident eum amici, divident illum negotiatores?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Numquid implebis sagenas pelle eius, et gurgustium piscium capite illius?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Pone super eum manum tuam: memento belli, nec ultra addas loqui.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Ecce, spes eius frustrabitur eum, et videntibus cunctis praecipitabitur.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Non quasi crudelis suscitabo eum: quis enim resistere potest vultui meo?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Quis ante dedit mihi, ut reddam ei? omnia quae sub caelo sunt, mea sunt.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Non parcam ei, et verbis potentibus, et ad deprecandum compositis.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Quis revelabit faciem indumenti eius? et in medium oris eius quis intrabit?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Portas vultus eius quis aperiet? per gyrum dentium eius formido.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Corpus illius quasi scuta fusilia, compactum squamis se prementibus.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Una uni coniungitur, et ne spiraculum quidem incedit per eas:
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Una alteri adhaerebit, et tenentes se nequaquam separabuntur.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Sternutatio eius splendor ignis, et oculi eius, ut palpebrae diluculi.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 De ore eius lampades procedunt, sicut taedae ignis accensae.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 De naribus eius procedit fumus, sicut ollae succensae atque ferventis.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Halitus eius prunas ardere facit, et flamma de ore eius egreditur.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In collo eius morabitur fortitudo, et faciem eius praecedit egestas.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Membra carnium eius cohaerentia sibi: mittet contra eum flumina, et ad locum alium non ferentur.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Cor eius indurabitur tamquam lapis, et stringetur quasi malleatoris incus.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Cum sublatus fuerit, timebunt angeli, et territi purgabuntur.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Cum apprehenderit eum gladius, subsistere non poterit neque hasta, neque thorax:
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Reputabit enim quasi paleas ferrum, et quasi lignum putridum, aes.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Non fugabit eum vir sagittarius, in stipulam versi sunt ei lapides fundae.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Quasi stipulam aestimabit malleum, et deridebit vibrantem hastam.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Sub ipso erunt radii solis, et sternet sibi aurum quasi lutum.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Fervescere faciet quasi ollam profundum mare, et ponet quasi cum unguenta bulliunt.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Post eum lucebit semita, aestimabit abyssum quasi senescentem.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Non est super terram potestas, quae comparetur ei, qui factus est ut nullum timeret.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Omne sublime videt, ipse est rex super universos filios superbiae.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
