Job 41
1 An extrahere poteris leviathan hamo, et fune ligabis linguam eius?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Numquid pones circulum in naribus eius, aut armilla perforabis maxillam eius?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Numquid multiplicabit ad te preces, aut loquetur tibi mollia?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Numquid feriet tecum pactum, et accipies eum servum sempiternum?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Numquid illudes ei quasi avi, aut ligabis eum ancillis tuis?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Concident eum amici, divident illum negotiatores?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Numquid implebis sagenas pelle eius, et gurgustium piscium capite illius?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Pone super eum manum tuam: memento belli, nec ultra addas loqui.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Ecce, spes eius frustrabitur eum, et videntibus cunctis praecipitabitur.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Non quasi crudelis suscitabo eum: quis enim resistere potest vultui meo?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Quis ante dedit mihi, ut reddam ei? omnia quae sub caelo sunt, mea sunt.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Non parcam ei, et verbis potentibus, et ad deprecandum compositis.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Quis revelabit faciem indumenti eius? et in medium oris eius quis intrabit?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Portas vultus eius quis aperiet? per gyrum dentium eius formido.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Corpus illius quasi scuta fusilia, compactum squamis se prementibus.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Una uni coniungitur, et ne spiraculum quidem incedit per eas:
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Una alteri adhaerebit, et tenentes se nequaquam separabuntur.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Sternutatio eius splendor ignis, et oculi eius, ut palpebrae diluculi.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 De ore eius lampades procedunt, sicut taedae ignis accensae.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 De naribus eius procedit fumus, sicut ollae succensae atque ferventis.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Halitus eius prunas ardere facit, et flamma de ore eius egreditur.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 In collo eius morabitur fortitudo, et faciem eius praecedit egestas.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Membra carnium eius cohaerentia sibi: mittet contra eum flumina, et ad locum alium non ferentur.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Cor eius indurabitur tamquam lapis, et stringetur quasi malleatoris incus.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Cum sublatus fuerit, timebunt angeli, et territi purgabuntur.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Cum apprehenderit eum gladius, subsistere non poterit neque hasta, neque thorax:
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Reputabit enim quasi paleas ferrum, et quasi lignum putridum, aes.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Non fugabit eum vir sagittarius, in stipulam versi sunt ei lapides fundae.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Quasi stipulam aestimabit malleum, et deridebit vibrantem hastam.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Sub ipso erunt radii solis, et sternet sibi aurum quasi lutum.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Fervescere faciet quasi ollam profundum mare, et ponet quasi cum unguenta bulliunt.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Post eum lucebit semita, aestimabit abyssum quasi senescentem.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Non est super terram potestas, quae comparetur ei, qui factus est ut nullum timeret.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Omne sublime videt, ipse est rex super universos filios superbiae.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
