Job 40
1 Et adiecit Dominus, et locutus est ad Iob:
Så svarade nu HERREN Job och sade:
2 Numquid qui contendit cum Deo, tam facile conquiescit? utique qui arguit Deum, debet respondere ei.
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
3 Respondens autem Iob Domino, dixit:
Job svarade HERREN och sade:
4 Qui leviter locutus sum, respondere quid possum? manum meam ponam super os meum.
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
5 Unum locutus sum, quod utinam non dixissem: et alterum, quibus ultra non addam.
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
6 Respondens autem Dominus Iob de turbine, dixit:
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
7 Accinge sicut vir lumbos tuos: interrogabo te: et indica mihi.
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
8 Numquid irritum facies iudicium meum: et condemnabis me, ut tu iustificeris?
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
9 Et si habes brachium sicut Deus, et si voce simili tonas?
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
10 Circumda tibi decorem, et in sublime erigere, et esto gloriosus, et speciosis induere vestibus.
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
11 Disperge superbos in furore tuo, et respiciens omnem arrogantem humilia.
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
12 Respice cunctos superbos, et confunde eos, et contere impios in loco suo.
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
13 Absconde eos in pulvere simul, et facies eorum demerge in foveam:
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
14 Et ego confitebor quod salvare te possit dextera tua.
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
15 Ecce, Behemoth, quem feci tecum, foenum quasi bos comedet:
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
16 Fortitudo eius in lumbis eius, et virtus illius in umbilico ventris eius.
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
17 Stringit caudam suam quasi cedrum, nervi testiculorum eius perplexi sunt.
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
18 Ossa eius velut fistulae aeris, cartilago illius quasi laminae ferreae.
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
19 Ipse est principium viarum Dei, qui fecit eum, applicabit gladium eius.
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
20 Huic montes herbas ferunt: omnes bestiae agri ludent ibi.
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
21 Sub umbra dormit in secreto calami, et in locis humentibus.
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
22 Protegunt umbrae umbram eius, circumdabunt eum salices torrentis.
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
23 Ecce, absorbebit fluvium, et non mirabitur: et habet fiduciam quod influat Iordanis in os eius.
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
24 In oculis eius quasi hamo capiet eum, et in sudibus perforabit nares eius.
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
