Job 40
1 Et adiecit Dominus, et locutus est ad Iob:
Och Herren svarade Job, och sade:
2 Numquid qui contendit cum Deo, tam facile conquiescit? utique qui arguit Deum, debet respondere ei.
Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
3 Respondens autem Iob Domino, dixit:
Job svarade Herranom, och sade:
4 Qui leviter locutus sum, respondere quid possum? manum meam ponam super os meum.
Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
5 Unum locutus sum, quod utinam non dixissem: et alterum, quibus ultra non addam.
Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
6 Respondens autem Dominus Iob de turbine, dixit:
Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
7 Accinge sicut vir lumbos tuos: interrogabo te: et indica mihi.
Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
8 Numquid irritum facies iudicium meum: et condemnabis me, ut tu iustificeris?
Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
9 Et si habes brachium sicut Deus, et si voce simili tonas?
Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
10 Circumda tibi decorem, et in sublime erigere, et esto gloriosus, et speciosis induere vestibus.
Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
11 Disperge superbos in furore tuo, et respiciens omnem arrogantem humilia.
Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
12 Respice cunctos superbos, et confunde eos, et contere impios in loco suo.
Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
13 Absconde eos in pulvere simul, et facies eorum demerge in foveam:
Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
14 Et ego confitebor quod salvare te possit dextera tua.
Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
15 Ecce, Behemoth, quem feci tecum, foenum quasi bos comedet:
Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
16 Fortitudo eius in lumbis eius, et virtus illius in umbilico ventris eius.
Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
17 Stringit caudam suam quasi cedrum, nervi testiculorum eius perplexi sunt.
Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
18 Ossa eius velut fistulae aeris, cartilago illius quasi laminae ferreae.
Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
19 Ipse est principium viarum Dei, qui fecit eum, applicabit gladium eius.
Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
20 Huic montes herbas ferunt: omnes bestiae agri ludent ibi.
Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
21 Sub umbra dormit in secreto calami, et in locis humentibus.
Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
22 Protegunt umbrae umbram eius, circumdabunt eum salices torrentis.
Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
23 Ecce, absorbebit fluvium, et non mirabitur: et habet fiduciam quod influat Iordanis in os eius.
Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
24 In oculis eius quasi hamo capiet eum, et in sudibus perforabit nares eius.
Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
