Job 36
1 Addens quoque Eliu, haec locutus est:
Vidare sade Elihu:
2 Sustine me paululum, et indicabo tibi: adhuc enim habeo quod pro Deo loquar.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Repetam scientiam meam a principio, et operatorem meum probabo iustum.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Vere enim absque mendacio sermones mei, et perfecta scientia probabitur tibi.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Deus potentes non abiicit, cum et ipse sit potens.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Sed non salvat impios, et iudicium pauperibus tribuit.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Non auferet a iusto oculos suos, et reges in solio collocat in perpetuum, et illic eriguntur.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Et si fuerint in catenis, et vinciantur funibus paupertatis.
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 Indicabit eis opera eorum, et scelera eorum, quia violenti fuerunt.
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 Revelabit quoque aurem eorum, ut corripiat: et loquetur, ut revertantur ab iniquitate.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Si audierint et observaverint, complebunt dies suos in bono, et annos suos in gloria:
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Si autem non audierint, transibunt per gladium, et consumentur in stultitia.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Simulatores et callidi provocant iram Dei, neque clamabunt cum vincti fuerint.
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 Morietur in tempestate anima eorum, et vita eorum inter effeminatos.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Eripiet de angustia sua pauperem, et revelabit in tribulatione aurem eius.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Igitur salvabit te de ore angusto latissime, et non habente fundamentum subter se: requies autem mensae tuae erit plena pinguedine.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Causa tua quasi impii iudicata est, causam iudiciumque recipies.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Non te ergo superet ira, ut aliquem opprimas: nec multitudo donorum inclinet te.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Depone magnitudinem tuam absque tribulatione, et omnes robustos fortitudine.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Ne protrahas noctem, ut ascendant populi pro eis.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Cave ne declines ad iniquitatem: hanc enim coepisti sequi post miseriam.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Ecce, Deus excelsus in fortitudine sua, et nullus ei similis in legislatoribus.
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Quis poterit scrutari vias eius? aut quis potest ei dicere: Operatus es iniquitatem?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Memento quod ignores opus eius, de quo cecinerunt viri.
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Omnes homines vident eum, unusquisque intuetur procul.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Ecce, Deus magnus vincens scientiam nostram: numerus annorum eius inaestimabilis.
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Qui aufert stillas pluviae, et effundit imbres ad instar gurgitum.
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Qui de nubibus fluunt, quae praetexunt cuncta desuper.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Si voluerit extendere nubes quasi tentorium suum.
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Et fulgurare lumine suo desuper, cardines quoque maris operiet.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Per haec enim iudicat populos, et dat escas multis mortalibus.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 In manibus abscondit lucem, et praecepit ei ut rursus adveniat.
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Annunciat de ea amico suo, quod possessio eius sit, ut ad eam possit ascendere.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
