Job 36
1 Addens quoque Eliu, haec locutus est:
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Sustine me paululum, et indicabo tibi: adhuc enim habeo quod pro Deo loquar.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Repetam scientiam meam a principio, et operatorem meum probabo iustum.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 Vere enim absque mendacio sermones mei, et perfecta scientia probabitur tibi.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Deus potentes non abiicit, cum et ipse sit potens.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Sed non salvat impios, et iudicium pauperibus tribuit.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Non auferet a iusto oculos suos, et reges in solio collocat in perpetuum, et illic eriguntur.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Et si fuerint in catenis, et vinciantur funibus paupertatis.
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Indicabit eis opera eorum, et scelera eorum, quia violenti fuerunt.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Revelabit quoque aurem eorum, ut corripiat: et loquetur, ut revertantur ab iniquitate.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Si audierint et observaverint, complebunt dies suos in bono, et annos suos in gloria:
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Si autem non audierint, transibunt per gladium, et consumentur in stultitia.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 Simulatores et callidi provocant iram Dei, neque clamabunt cum vincti fuerint.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 Morietur in tempestate anima eorum, et vita eorum inter effeminatos.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Eripiet de angustia sua pauperem, et revelabit in tribulatione aurem eius.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Igitur salvabit te de ore angusto latissime, et non habente fundamentum subter se: requies autem mensae tuae erit plena pinguedine.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Causa tua quasi impii iudicata est, causam iudiciumque recipies.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Non te ergo superet ira, ut aliquem opprimas: nec multitudo donorum inclinet te.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Depone magnitudinem tuam absque tribulatione, et omnes robustos fortitudine.
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Ne protrahas noctem, ut ascendant populi pro eis.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Cave ne declines ad iniquitatem: hanc enim coepisti sequi post miseriam.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Ecce, Deus excelsus in fortitudine sua, et nullus ei similis in legislatoribus.
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Quis poterit scrutari vias eius? aut quis potest ei dicere: Operatus es iniquitatem?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Memento quod ignores opus eius, de quo cecinerunt viri.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Omnes homines vident eum, unusquisque intuetur procul.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Ecce, Deus magnus vincens scientiam nostram: numerus annorum eius inaestimabilis.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 Qui aufert stillas pluviae, et effundit imbres ad instar gurgitum.
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Qui de nubibus fluunt, quae praetexunt cuncta desuper.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Si voluerit extendere nubes quasi tentorium suum.
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Et fulgurare lumine suo desuper, cardines quoque maris operiet.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 Per haec enim iudicat populos, et dat escas multis mortalibus.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 In manibus abscondit lucem, et praecepit ei ut rursus adveniat.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Annunciat de ea amico suo, quod possessio eius sit, ut ad eam possit ascendere.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
