Job 33
1 Audi igitur Iob eloquia mea, et omnes sermones meos ausculta.
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 Ecce aperui os meum, loquatur lingua mea in faucibus meis.
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 Simplici corde meo sermones mei, et sententiam puram labia mea loquentur.
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 Spiritus Dei fecit me, et spiraculum Omnipotentis vivificavit me.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 Si potes, responde mihi, et adversus faciem meam consiste.
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 Ecce, et me sicut et te fecit Deus, et de eodem luto ego quoque formatus sum.
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 Verumtamen miraculum meum non te terreat, et eloquentia mea non sit tibi gravis.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 Dixisti ergo in auribus meis, et vocem verborum tuorum audivi:
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 Mundus sum ego, et absque delicto: immaculatus, et non est iniquitas in me.
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 Quia querelas in me reperit, ideo arbitratus est me inimicum sibi.
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 Posuit in nervo pedes meos, custodivit omnes semitas meas.
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 Hoc est ergo, in quo non es iustificatus: respondebo tibi, quia maior sit Deus homine.
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 Adversus eum contendis quod non ad omnia verba responderit tibi?
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 Semel loquitur Deus, et secundo idipsum non repetit.
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 Per somnium in visione nocturna, quando irruit sopor super homines, et dormiunt in lectulo:
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 Tunc aperit aures virorum, et erudiens eos instruit disciplina,
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 Ut avertat hominem ab his, quae facit, et liberet eum de superbia:
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 Eruens animam eius a corruptione: et vitam illius, ut non transeat in gladium.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 Increpat quoque per dolorem in lectulo, et omnia ossa eius marcescere facit.
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 Abominabilis ei fit in vita sua panis, et animae illius cibus ante desiderabilis.
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 Tabescet caro eius, et ossa, quae tecta fuerant, nudabuntur.
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 Appropinquavit corruptioni anima eius, et vita illius mortiferis.
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 Si fuerit pro eo Angelus loquens, unus de millibus, ut annunciet hominis aequitatem:
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 Miserebitur eius, et dicet: Libera eum, ut non descendat in corruptionem: inveni in quo ei propitier.
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 Consumpta est caro eius a suppliciis, revertatur ad dies adolescentiae suae.
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 Deprecabitur Deum, et placabilis ei erit: et videbit faciem eius in iubilo, et reddet homini iustitiam suam.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 Respiciet homines, et dicet: Peccavi, et vere deliqui, et, ut eram dignus, non recepi.
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 Liberavit animam suam ne pergeret in interitum, sed vivens lucem videret.
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 Ecce, haec omnia operatur Deus tribus vicibus per singulos.
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 Ut revocet animas eorum a corruptione, et illuminet luce viventium.
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 Attende Iob, et audi me: et tace, dum ego loquor.
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 Si autem habes quod loquaris, responde mihi, loquere: volo enim, te apparere iustum.
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 Quod si non habes, audi me: tace, et docebo te sapientiam.
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
