Job 20
1 Respondens autem Sophar Naamathites, dixit:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Idcirco cogitationes meae variae succedunt sibi, et mens in diversa rapitur.
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 Doctrinam, qua me arguis, audiam, et spiritus intelligentiae meae respondebit mihi.
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 Hoc scio a principio, ex quo positus est homo super terram,
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 Quod laus impiorum brevis sit, et gaudium hypocritae ad instar puncti.
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Si ascenderit usque ad caelum superbia eius, et caput eius nubes tetigerit:
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 Quasi sterquilinium in fine perdetur: et qui eum viderant, dicent: Ubi est?
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 Velut somnium avolans non invenietur, transiet sicut visio nocturna.
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 Oculus, qui eum viderat, non videbit, neque ultra intuebitur eum locus suus.
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 Filii eius atterentur egestate, et manus illius reddent ei dolorem suum.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 Ossa eius implebuntur vitiis adolescentiae eius, et cum eo in pulvere dormient.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 Cum enim dulce fuerit in ore eius malum, abscondet illud sub lingua sua.
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 Parcet illi, et non derelinquet illud, et celabit in gutture suo.
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 Panis eius in utero illius vertetur in fel aspidum intrinsecus.
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 Divitias, quas devoravit, evomet, et de ventre illius extrahet eas Deus.
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 Caput aspidum suget, et occidet eum lingua viperae.
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 (Non videat rivulos fluminis, torrentes mellis, et butyri.)
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 Luet quae fecit omnia, nec tamen consumetur: iuxta multitudinem adinventionum suarum, sic et sustinebit.
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 Quoniam confringens nudavit pauperes: domum rapuit, et non aedificavit eam.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 Nec est satiatus venter eius: et cum habuerit quae concupierat, possidere non poterit.
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 Non remansit de cibo eius, et propterea nihil permanebit de bonis eius.
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 Cum satiatus fuerit, arctabitur, aestuabit, et omnis dolor irruet super eum.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 Utinam impleatur venter eius, ut emittat in eum iram furoris sui, et pluat super illum bellum suum.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 Fugiet arma ferrea, et irruet in arcum aereum.
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 Gladius eductus, et egrediens de vagina sua, et fulgurans in amaritudine sua: vadent, et venient super eum horribiles.
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 Omnes tenebrae absconditae sunt in occultis eius: devorabit eum ignis, qui non succenditur, affligetur relictus in tabernaculo suo.
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 Revelabunt caeli iniquitatem eius, et terra consurget adversus eum.
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 Apertum erit germen domus illius, detrahetur in die furoris Dei.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 Haec est pars hominis impii a Deo, et hereditas verborum eius a Domino.
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
