Job 13
1 Ecce omnia haec vidit oculus meus, et audivit auris mea, et intellexi singula.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Secundum scientiam vestram et ego novi: nec inferior vestri sum.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Sed tamen ad Omnipotentem loquar, et disputare cum Deo cupio:
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Prius vos ostendens fabricatores mendacii, et cultores perversorum dogmatum.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Atque utinam taceretis, ut putaremini esse sapientes.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Audite ergo correptionem meam, et iudicium labiorum meorum attendite.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Numquid Deus indiget vestro mendacio, ut pro illo loquamini dolos?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Numquid faciem eius accipitis, et pro Deo iudicare nitimini?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Aut placebit ei quem celare nihil potest? aut decipietur ut homo, vestris fraudulentiis?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Ipse vos arguet, quoniam in abscondito faciem eius accipitis.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Statim ut se commoverit, turbabit vos, et terror eius irruet super vos.
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Memoria vestra comparabitur cineri, et redigentur in lutum cervices vestrae.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Tacete paulisper ut loquar quodcumque mihi mens suggesserit.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Quare lacero carnes meas dentibus meis, et animam meam porto in manibus meis?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Etiam si occiderit me, in ipso sperabo: verumtamen vias meas in conspectu eius arguam.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Et ipse erit salvator meus: non enim veniet in conspectu eius omnis hypocrita.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Audite sermonem meum, et aenigmata percipite auribus vestris.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Si fuero iudicatus, scio quod iustus inveniar.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Quis est qui iudicetur mecum? veniat: quare tacens consumor?
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Duo tantum ne facias mihi, et tunc a facie tua non abscondar:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Manum tuam longe fac a me, et formido tua non me terreat.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Voca me, et ego respondebo tibi: aut certe loquar, et tu responde mihi.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Quantas habeo iniquitates et peccata, scelera mea et delicta ostende mihi.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Cur faciem tuam abscondis, et arbitraris me inimicum tuum?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Contra folium, quod vento rapitur, ostendis potentiam tuam, et stipulam siccam persequeris:
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Scribis enim contra me amaritudines, et consumere me vis peccatis adolescentiae meae.
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Posuisti in nervo pedem meum, et observasti omnes semitas meas, et vestigia pedum meorum considerasti:
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Qui quasi putredo consumendus sum, et quasi vestimentum quod comeditur a tinea.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
