Job 12
1 Respondens autem Iob, dixit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ergo vos estis soli homines, et vobiscum morietur sapientia?
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Et mihi est cor sicut et vobis, nec inferior vestri sum: quis enim haec, quae nostis, ignorat?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Qui deridetur ab amico suo sicut ego, invocabit Deum, et exaudiet eum: deridetur enim iusti simplicitas.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Lampas contempta apud cogitationes divitum, parata ad tempus statutum.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Abundant tabernacula praedonum, et audacter provocant Deum, cum ipse dederit omnia in manus eorum.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Nimirum interroga iumenta, et docebunt te: et volatilia caeli, et indicabunt tibi.
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Loquere terrae, et respondebit tibi: et narrabunt pisces maris.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Quis ignorat quod omnia haec manus Domini fecerit?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 In cuius manu anima omnis viventis, et spiritus universae carnis hominis.
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Nonne auris verba diiudicat, et fauces comedentis, saporem?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 In antiquis est sapientia, et in multo tempore prudentia.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Apud ipsum est sapientia et fortitudo, ipse habet consilium et intelligentiam.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Si destruxerit, nemo est qui aedificet: si incluserit hominem, nullus est qui aperiat.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Si continuerit aquas, omnia siccabuntur: et si emiserit eas, subvertent terram.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Apud ipsum est fortitudo et sapientia: ipse novit et decipientem, et eum qui decipitur.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Adducit consiliarios in stultum finem, et iudices in stuporem.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Balteum regum dissolvit, et praecingit fune renes eorum.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Ducit sacerdotes inglorios, et optimates supplantat:
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Commutans labium veracium, et doctrinam senum auferens.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Effundit despectionem super principes, eos, qui oppressi fuerant, relevans.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Qui revelat profunda de tenebris, et producit in lucem umbram mortis.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Qui multiplicat gentes et perdit eas, et subversas in integrum restituit.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Qui immutat cor principum populi terrae, et decipit eos ut frustra incedant per invium:
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Palpabunt quasi in tenebris, et non in luce, et errare eos faciet quasi ebrios.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
