Corinthios I 12

1 De spiritualibus autem, nolo vos ignorare fratres.

Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

2 Scitis autem quoniam cum Gentes essetis, ad simulachra muta prout ducebamini euntes.

I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

3 Ideo notum vobis facio, quod nemo in Spiritu Dei loquens, dicit anathema Iesu. Et nemo potest dicere, Dominus Iesus, nisi in Spiritu sancto.

Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.

4 Divisiones vero gratiarum sunt, idem autem Spiritus:

Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

5 Et divisiones ministrationum sunt, idem autem Dominus:

Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

6 Et divisiones operationum sunt, idem vero Deus, qui operatur omnia in omnibus.

Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

7 Unicuique autem datur manifestatio Spiritus ad utilitatem.

Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

8 Alii quidem per Spiritum datur sermo sapientiae: alii autem sermo scientiae secundum eundem Spiritum:

Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

9 alteri fides in eodem Spiritu: alii gratia sanitatum in uno Spiritu:

åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

10 alii operatio virtutum, alii prophetia, alii discretio spirituum, alii genera linguarum, alii interpretatio sermonum.

åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

11 Haec autem omnia operantur unus atque idem Spiritus, dividens singulis prout vult.

Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

12 Sicut enim corpus unum est, et membra habet multa, omnia autem membra corporis cum sint multa, unum tamen corpus sunt: ita et Christus.

Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

13 Etenim in uno Spiritu omnes nos in unum corpus baptizati sumus, sive Iudaei, sive Gentiles, sive servi, sive liberi: et omnes in uno Spiritu potati sumus.

Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

14 Nam et corpus non est unum membrum, sed multa.

Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

15 Si dixerit pes: Quoniam non sum manus, non sum de corpore: num ideo non est de corpore?

Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

16 Et si dixerit auris: Quoniam non sum oculus, non sum de corpore: num ideo est de corpore?

Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

17 Si totum corpus oculus: ubi auditus? Si totum auditus: ubi odoratus?

Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

18 Nunc autem posuit Deus membra, unumquodque eorum in corpore sicut voluit.

Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

19 Quod si essent omnia unum membrum, ubi corpus?

Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

20 Nunc autem multa quidem membra, unum autem corpus.

Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

21 Non potest autem oculus dicere manui: Opera tua non indigeo: aut iterum caput pedibus: Non estis mihi necessarii.

Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»

22 Sed multo magis quae videntur membra corporis infirmiora esse, necessariora sunt:

Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

23 et quae putamus ignobiliora membra esse corporis, his honorem abundantiorem circumdamus: et quae inhonesta sunt nostra, abundantiorem honestatem habent.

Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

24 Honesta autem nostra nullius egent: sed Deus temperavit corpus, ei, cui deerat, abundantiorem tribuendo honorem,

under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

25 ut non sit schisma in corpore, sed in idipsum pro invicem solicita sint membra.

så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

26 Et si quid patitur unum membrum, compatiuntur omnia membra: sive gloriatur unum membrum, congaudent omnia membra.

Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

27 Vos autem estis corpus Christi, et membra de membro.

Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

28 Et quosdam quidem posuit Deus in Ecclesia primum Apostolos, secundo Prophetas, exinde Doctores, deinde virtutes, exinde gratias curationum, opitulationes, gubernationes, genera linguarum, interpretationes sermonum.

Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

29 Numquid omnes Apostoli? numquid omnes Prophetae? numquid omnes Doctores?

Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

30 numquid omnes virtutes? numquid omnes gratiam habent curationum? numquid omnes linguis loquuntur? numquid omnes interpretantur?

Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

31 Aemulamini autem charismata meliora. Et adhuc excellentiorem viam vobis demonstro.

Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.