< Corinthios I 11 >

1 Imitatores mei estote, sicut et ego Christi.
เห ภฺราตร: , ยูยํ สรฺวฺวสฺมินฺ การฺเยฺย มำ สฺมรถ มยา จ ยาทฺฤคุปทิษฺฏาสฺตาทฺฤคาจรไถตตฺการณาตฺ มยา ปฺรศํสนียา อาทฺเหฺพฯ
2 Laudo autem vos fratres quod per omnia mei memores estis: et sicut tradidi vobis, praecepta mea tenetis.
ตถาปิ มไมษา วาญฺฉา ยทฺ ยูยมิทมฺ อวคตา ภวถ,
3 Volo autem vos scire quod omnis viri caput, Christus est: caput autem mulieris, vir: caput vero Christi, Deus.
เอไกกสฺย ปุรุษโสฺยตฺตมางฺคสฺวรูป: ขฺรีษฺฏ: , โยษิตศฺโจตฺตมางฺคสฺวรูป: ปุมานฺ, ขฺรีษฺฏสฺย โจตฺตมางฺคสฺวรูป อีศฺวร: ฯ
4 Omnis vir orans, aut prophetans velato capite, deturpat caput suum.
อปรมฺ อาจฺฉาทิโตตฺตมางฺเคน เยน ปุํสา ปฺรารฺถนา กฺริยต อีศฺวรียวาณี กถฺยเต วา เตน สฺวีโยตฺตมางฺคมฺ อวชฺญายเตฯ
5 Omnis autem mulier orans, aut prophetans non velato capite, deturpat caput suum: unum enim est ac si decalvetur.
อนาจฺฉาทิโตตฺตมางฺคยา ยยา โยษิตา จ ปฺรารฺถนา กฺริยต อีศฺวรียวาณี กถฺยเต วา ตยาปิ สฺวีโยตฺตมางฺคมฺ อวชฺญายเต ยต: สา มุณฺฑิตศิร: สทฺฤศาฯ
6 Nam si non velatur mulier, tondeatur. Si vero turpe est mulieri tonderi, aut decalvari, velet caput suum.
อนาจฺฉาทิตมสฺตกา ยา โยษิตฺ ตสฺยา: ศิร: มุณฺฑนียเมว กินฺตุ โยษิต: เกศจฺเฉทนํ ศิโรมุณฺฑนํ วา ยทิ ลชฺชาชนกํ ภเวตฺ ตรฺหิ ตยา สฺวศิร อาจฺฉาทฺยตำฯ
7 Vir quidem non debet velare caput suum: quoniam imago et gloria Dei est, mulier autem gloria viri est.
ปุมานฺ อีศฺวรสฺย ปฺรติมูรฺตฺติ: ปฺรติเตช: สฺวรูปศฺจ ตสฺมาตฺ เตน ศิโร นาจฺฉาทนียํ กินฺตุ สีมนฺตินี ปุํส: ปฺรติพิมฺพสฺวรูปาฯ
8 Non enim vir ex muliere est, sed mulier ex viro.
ยโต โยษาต: ปุมานฺ โนทปาทิ กินฺตุ ปุํโส โยษิทฺ อุทปาทิฯ
9 Etenim non est creatus vir propter mulierem, sed mulier propter virum.
อธิกนฺตุ โยษิต: กฺฤเต ปุํส: สฺฤษฺฏิ รฺน พภูว กินฺตุ ปุํส: กฺฤเต โยษิต: สฺฤษฺฏิ รฺพภูวฯ
10 Ideo debet mulier velamen habere supra caput suum et propter Angelos.
อิติ เหโต รฺทูตานามฺ อาทราทฺ โยษิตา ศิรสฺยธีนตาสูจกมฺ อาวรณํ ธรฺตฺตวฺยํฯ
11 Verumtamen neque vir sine muliere: neque mulier sine viro in Domino.
ตถาปิ ปฺรโภ รฺวิธินา ปุมำสํ วินา โยษินฺน ชายเต โยษิตญฺจ วินา ปุมานฺ น ชายเตฯ
12 Nam sicut mulier de viro, ita et vir per mulierem: omnia autem ex Deo.
ยโต ยถา ปุํโส โยษิทฺ อุทปาทิ ตถา โยษิต: ปุมานฺ ชายเต, สรฺวฺววสฺตูนิ เจศฺวราทฺ อุตฺปทฺยนฺเตฯ
13 Vos ipsi iudicate: decet mulierem non velatam orare Deum?
ยุษฺมาภิเรไวตทฺ วิวิจฺยตำ, อนาวฺฤตยา โยษิตา ปฺรารฺถนํ กึ สุทฺฤศฺยํ ภเวตฺ?
14 Nec ipsa natura docet vos, quod vir quidem si comam nutriat, ignominia est illi:
ปุรุษสฺย ทีรฺฆเกศตฺวํ ตสฺย ลชฺชาชนกํ, กินฺตุ โยษิโต ทีรฺฆเกศตฺวํ ตสฺยา เคารวชนกํ
15 mulier vero si comam nutriat, gloria est illi: quoniam capilli pro velamine ei dati sunt?
ยต อาจฺฉาทนาย ตไสฺย เกศา ทตฺตา อิติ กึ ยุษฺมาภิ: สฺวภาวโต น ศิกฺษฺยเต?
16 Si quis autem videtur contentiosus esse: nos talem consuetudinem non habemus, neque Ecclesia Dei.
อตฺร ยทิ กศฺจิทฺ วิวทิตุมฺ อิจฺเฉตฺ ตรฺหฺยสฺมากมฺ อีศฺวรียสมิตีนาญฺจ ตาทฺฤศี รีติ รฺน วิทฺยเตฯ
17 Hoc autem praecipio: non laudans quod non in melius, sed in deterius convenitis.
ยุษฺมาภิ รฺน ภทฺราย กินฺตุ กุตฺสิตาย สมาคมฺยเต ตสฺมาทฺ เอตานิ ภาษมาเณน มยา ยูยํ น ปฺรศํสนียา: ฯ
18 Primum quidem convenientibus vobis in Ecclesiam, audio scissuras esse inter vos, et ex parte credo.
ปฺรถมต: สมิเตา สมาคตานำ ยุษฺมากํ มเธฺย เภทา: สนฺตีติ วารฺตฺตา มยา ศฺรูยเต ตนฺมเธฺย กิญฺจิตฺ สตฺยํ มนฺยเต จฯ
19 Nam oportet et haereses esse, ut et qui probati sunt, manifesti fiant in vobis.
ยโต เหโต รฺยุษฺมนฺมเธฺย เย ปรีกฺษิตาเสฺต ยตฺ ปฺรกาศฺยนฺเต ตทรฺถํ เภไท รฺภวิตวฺยเมวฯ
20 Convenientibus ergo vobis in unum, iam non est Dominicam coenam manducare.
เอกตฺร สมาคไต รฺยุษฺมาภิ: ปฺรภาวํ เภชฺยํ ภุชฺยต อิติ นหิ;
21 Unusquisque enim suam coenam praesumit ad manducandum. Et alius quidem esurit: alius autem ebrius est.
ยโต โภชนกาเล ยุษฺมากเมไกเกน สฺวกียํ ภกฺษฺยํ ตูรฺณํ คฺรสฺยเต ตสฺมาทฺ เอโก ชโน พุภุกฺษิตสฺติษฺฐติ, อนฺยศฺจ ปริตฺฤปฺโต ภวติฯ
22 Numquid domos non habetis ad manducandum, et bibendum? aut Ecclesiam Dei contemnitis, et confunditis eos, qui non habent? Quid dicam vobis? Laudo vos? in hoc non laudo.
โภชนปานารฺถํ ยุษฺมากํ กึ เวศฺมานิ น สนฺติ? ยุษฺมาภิ รฺวา กิมฺ อีศฺวรสฺย สมิตึ ตุจฺฉีกฺฤตฺย ทีนา โลกา อวชฺญายนฺเต? อิตฺยเนน มยา กึ วกฺตวฺยํ? ยูยํ กึ มยา ปฺรศํสนียา: ? เอตสฺมินฺ ยูยํ น ปฺรศํสนียา: ฯ
23 Ego enim accepi a Domino quod et tradidi vobis, quoniam Dominus Iesus in qua nocte tradebatur, accepit panem,
ปฺรภุโต ย อุปเทโศ มยา ลพฺโธ ยุษฺมาสุ สมรฺปิตศฺจ ส เอษ: ฯ
24 et gratias agens fregit, et dixit: Accipite, et manducate: hoc est corpus meum, quod pro vobis tradetur: hoc facite in meam commemorationem.
ปรกรสมรฺปณกฺษปายำ ปฺรภุ รฺยีศุ: ปูปมาทาเยศฺวรํ ธนฺยํ วฺยาหฺฤตฺย ตํ ภงฺกฺตฺวา ภาษิตวานฺ ยุษฺมาภิเรตทฺ คฺฤหฺยตำ ภุชฺยตาญฺจ ตทฺ ยุษฺมตฺกฺฤเต ภคฺนํ มม ศรีรํ; มม สฺมรณารฺถํ ยุษฺมาภิเรตตฺ กฺริยตำฯ
25 Similiter et calicem, postquam coenavit, dicens: Hic calix novum testamentum est in meo sanguine. hoc facite quotiescumque bibetis, in meam commemorationem.
ปุนศฺจ เภชนาตฺ ปรํ ตไถว กํสมฺ อาทาย เตโนกฺตํ กํโส'ยํ มม โศณิเตน สฺถาปิโต นูตนนิยม: ; ยติวารํ ยุษฺมาภิเรตตฺ ปียเต ตติวารํ มม สฺมรณารฺถํ ปียตำฯ
26 Quotiescumque enim manducabitis panem hunc, et calicem bibetis: mortem Domini annunciabitis donec veniat.
ยติวารํ ยุษฺมาภิเรษ ปูโป ภุชฺยเต ภาชเนนาเนน ปียเต จ ตติวารํ ปฺรโภราคมนํ ยาวตฺ ตสฺย มฺฤตฺยุ: ปฺรกาศฺยเตฯ
27 Itaque quicumque manducaverit panem hunc, vel biberit calicem Domini indigne: reus erit corporis, et sanguinis Domini.
อปรญฺจ ย: กศฺจิทฺ อโยคฺยเตฺวน ปฺรโภริมํ ปูปมฺ อศฺนาติ ตสฺยาเนน ภาชเนน ปิวติ จ ส ปฺรโภ: กายรุธิรโย รฺทณฺฑทายี ภวิษฺยติฯ
28 Probet autem seipsum homo: et sic de pane illo edat, et de calice bibat.
ตสฺมาตฺ มานเวนาคฺร อาตฺมาน ปรีกฺษฺย ปศฺจาทฺ เอษ ปูโป ภุชฺยตำ กํเสนาเนน จ ปียตำฯ
29 Qui enim manducat, et bibit indigne, iudicium sibi manducat, et bibit: non diiudicans corpus Domini.
เยน จานรฺหเตฺวน ภุชฺยเต ปียเต จ ปฺรโภ: กายมฺ อวิมฺฤศตา เตน ทณฺฑปฺราปฺตเย ภุชฺยเต ปียเต จฯ
30 Ideo inter vos multi infirmi et imbecilles, et dormiunt multi.
เอตตฺการณาทฺ ยุษฺมากํ ภูริโศ โลกา ทุรฺพฺพลา โรคิณศฺจ สนฺติ พหวศฺจ มหานิทฺรำ คตา: ฯ
31 Quod si nosmetipsos diiudicaremus, non utique iudicaremur.
อสฺมาภิ รฺยทฺยาตฺมวิจาโร'การิษฺยต ตรฺหิ ทณฺโฑ นาลปฺสฺยต;
32 Dum iudicamur autem, a Domino corripimur, ut non cum hoc mundo damnemur.
กินฺตุ ยทาสฺมากํ วิจาโร ภวติ ตทา วยํ ชคโต ชไน: สมํ ยทฺ ทณฺฑํ น ลภามเห ตทรฺถํ ปฺรภุนา ศาสฺตึ ภุํชฺมเหฯ
33 Itaque fratres mei, cum convenitis ad manducandum, invicem expectate.
เห มม ภฺราตร: , โภชนารฺถํ มิลิตานำ ยุษฺมากมฺ เอเกเนตโร'นุคฺฤหฺยตำฯ
34 Si quis esurit, domi manducet: ut non in iudicium conveniatis. Cetera autem, cum venero, disponam.
ยศฺจ พุภุกฺษิต: ส สฺวคฺฤเห ภุงฺกฺตำฯ ทณฺฑปฺราปฺตเย ยุษฺมาภิ รฺน สมาคมฺยตำฯ เอตทฺภินฺนํ ยทฺ อาเทษฺฏวฺยํ ตทฺ ยุษฺมตฺสมีปาคมนกาเล มยาเทกฺษฺยเตฯ

< Corinthios I 11 >