Psalmorum 90

1 Oratio Moysi, hominis Dei. Domine, refugium factus es nobis a generatione in generationem.

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Priusquam montes fierent, aut formaretur terra et orbis, a sæculo et usque in sæculum tu es, Deus.

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Ne avertas hominem in humilitatem: et dixisti: Convertimini, filii hominum.

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

4 Quoniam mille anni ante oculos tuos tamquam dies hesterna quæ præteriit: et custodia in nocte

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 quæ pro nihilo habentur, eorum anni erunt.

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 Mane sicut herba transeat; mane floreat, et transeat; vespere decidat, induret, et arescat.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Quia defecimus in ira tua, et in furore tuo turbati sumus.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Posuisti iniquitates nostras in conspectu tuo; sæculum nostrum in illuminatione vultus tui.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Quoniam omnes dies nostri defecerunt, et in ira tua defecimus. Anni nostri sicut aranea meditabuntur;

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 dies annorum nostrorum in ipsis septuaginta anni. Si autem in potentatibus octoginta anni, et amplius eorum labor et dolor; quoniam supervenit mansuetudo, et corripiemur.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Quis novit potestatem iræ tuæ, et præ timore tuo iram tuam

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 dinumerare? Dexteram tuam sic notam fac, et eruditos corde in sapientia.

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Convertere, Domine; usquequo? et deprecabilis esto super servos tuos.

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Repleti sumus mane misericordia tua; et exsultavimus, et delectati sumus omnibus diebus nostris.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Lætati sumus pro diebus quibus nos humiliasti; annis quibus vidimus mala.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Respice in servos tuos et in opera tua, et dirige filios eorum.

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Et sit splendor Domini Dei nostri super nos, et opera manuum nostrarum dirige super nos, et opus manuum nostrarum dirige.

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.