Psalmorum 88
1 Canticum Psalmi, filiis Core, in finem, pro Maheleth ad respondendum. Intellectus Eman Ezrahitæ. Domine, Deus salutis meæ, in die clamavi et nocte coram te.
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Intret in conspectu tuo oratio mea, inclina aurem tuam ad precem meam.
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 Æstimatus sum cum descendentibus in lacum, factus sum sicut homo sine adjutorio,
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 inter mortuos liber; sicut vulnerati dormientes in sepulchris, quorum non es memor amplius, et ipsi de manu tua repulsi sunt.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Posuerunt me in lacu inferiori, in tenebrosis, et in umbra mortis.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Super me confirmatus est furor tuus, et omnes fluctus tuos induxisti super me.
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Longe fecisti notos meos a me; posuerunt me abominationem sibi. Traditus sum, et non egrediebar;
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 oculi mei languerunt præ inopia. Clamavi ad te, Domine, tota die; expandi ad te manus meas.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Numquid mortuis facies mirabilia? aut medici suscitabunt, et confitebuntur tibi?
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Numquid narrabit aliquis in sepulchro misericordiam tuam, et veritatem tuam in perditione?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Numquid cognoscentur in tenebris mirabilia tua? et justitia tua in terra oblivionis?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 Et ego ad te, Domine, clamavi, et mane oratio mea præveniet te.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 Ut quid, Domine, repellis orationem meam; avertis faciem tuam a me?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 Pauper sum ego, et in laboribus a juventute mea; exaltatus autem, humiliatus sum et conturbatus.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 In me transierunt iræ tuæ, et terrores tui conturbaverunt me:
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 circumdederunt me sicut aqua tota die; circumdederunt me simul.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Elongasti a me amicum et proximum, et notos meos a miseria.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
