Psalmorum 81

1 In finem, pro torcularibus. Psalmus ipsi Asaph. Exsultate Deo adjutori nostro; jubilate Deo Jacob.

På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

2 Sumite psalmum, et date tympanum; psalterium jucundum cum cithara.

Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

3 Buccinate in neomenia tuba, in insigni die solemnitatis vestræ:

Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

4 quia præceptum in Israël est, et judicium Deo Jacob.

Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

5 Testimonium in Joseph posuit illud, cum exiret de terra Ægypti; linguam quam non noverat, audivit.

Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

6 Divertit ab oneribus dorsum ejus; manus ejus in cophino servierunt.

Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

7 In tribulatione invocasti me, et liberavi te. Exaudivi te in abscondito tempestatis; probavi te apud aquam contradictionis.

Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

8 Audi, populus meus, et contestabor te. Israël, si audieris me,

Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

9 non erit in te deus recens, neque adorabis deum alienum.

Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

10 Ego enim sum Dominus Deus tuus, qui eduxi te de terra Ægypti. Dilata os tuum, et implebo illud.

Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

11 Et non audivit populus meus vocem meam, et Israël non intendit mihi.

Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

12 Et dimisi eos secundum desideria cordis eorum; ibunt in adinventionibus suis.

Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

13 Si populus meus audisset me, Israël si in viis meis ambulasset,

Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

14 pro nihilo forsitan inimicos eorum humiliassem, et super tribulantes eos misissem manum meam.

Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

15 Inimici Domini mentiti sunt ei, et erit tempus eorum in sæcula.

Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

16 Et cibavit eos ex adipe frumenti, et de petra melle saturavit eos.

Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.