Psalmorum 74
1 Intellectus Asaph. Ut quid, Deus, repulisti in finem, iratus est furor tuus super oves pascuæ tuæ?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Memor esto congregationis tuæ, quam possedisti ab initio. Redemisti virgam hæreditatis tuæ, mons Sion, in quo habitasti in eo.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Leva manus tuas in superbias eorum in finem: quanta malignatus est inimicus in sancto!
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Et gloriati sunt qui oderunt te in medio solemnitatis tuæ; posuerunt signa sua, signa:
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 et non cognoverunt sicut in exitu super summum. Quasi in silva lignorum securibus
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 exciderunt januas ejus in idipsum; in securi et ascia dejecerunt eam.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 Incenderunt igni sanctuarium tuum; in terra polluerunt tabernaculum nominis tui.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 Dixerunt in corde suo cognatio eorum simul: Quiescere faciamus omnes dies festos Dei a terra.
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Signa nostra non vidimus; jam non est propheta; et nos non cognoscet amplius.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Usquequo, Deus, improperabit inimicus? irritat adversarius nomen tuum in finem?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Ut quid avertis manum tuam, et dexteram tuam de medio sinu tuo in finem?
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Deus autem rex noster ante sæcula: operatus est salutem in medio terræ.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Tu confirmasti in virtute tua mare; contribulasti capita draconum in aquis.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Tu confregisti capita draconis; dedisti eum escam populis Æthiopum.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Tu dirupisti fontes et torrentes; tu siccasti fluvios Ethan.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Tuus est dies, et tua est nox; tu fabricatus es auroram et solem.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Tu fecisti omnes terminos terræ; æstatem et ver tu plasmasti ea.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Memor esto hujus: inimicus improperavit Domino, et populus insipiens incitavit nomen tuum.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Ne tradas bestiis animas confitentes tibi, et animas pauperum tuorum ne obliviscaris in finem.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Respice in testamentum tuum, quia repleti sunt qui obscurati sunt terræ domibus iniquitatum.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Ne avertatur humilis factus confusus; pauper et inops laudabunt nomen tuum.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Exsurge, Deus, judica causam tuam; memor esto improperiorum tuorum, eorum quæ ab insipiente sunt tota die.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Ne obliviscaris voces inimicorum tuorum: superbia eorum qui te oderunt ascendit semper.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
