Psalmorum 73
1 Psalmus Asaph. Quam bonus Israël Deus, his qui recto sunt corde!
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Mei autem pene moti sunt pedes, pene effusi sunt gressus mei:
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 quia zelavi super iniquos, pacem peccatorum videns.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Quia non est respectus morti eorum, et firmamentum in plaga eorum.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 In labore hominum non sunt, et cum hominibus non flagellabuntur.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Ideo tenuit eos superbia; operti sunt iniquitate et impietate sua.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Prodiit quasi ex adipe iniquitas eorum; transierunt in affectum cordis.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Cogitaverunt et locuti sunt nequitiam; iniquitatem in excelso locuti sunt.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Posuerunt in cælum os suum, et lingua eorum transivit in terra.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Ideo convertetur populus meus hic, et dies pleni invenientur in eis.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Et dixerunt: Quomodo scit Deus, et si est scientia in excelso?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Ecce ipsi peccatores, et abundantes in sæculo obtinuerunt divitias.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Et dixi: Ergo sine causa justificavi cor meum, et lavi inter innocentes manus meas,
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 et fui flagellatus tota die, et castigatio mea in matutinis.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Si dicebam: Narrabo sic; ecce nationem filiorum tuorum reprobavi.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Existimabam ut cognoscerem hoc; labor est ante me:
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 donec intrem in sanctuarium Dei, et intelligam in novissimis eorum.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Verumtamen propter dolos posuisti eis; dejecisti eos dum allevarentur.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Quomodo facti sunt in desolationem? subito defecerunt: perierunt propter iniquitatem suam.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Velut somnium surgentium, Domine, in civitate tua imaginem ipsorum ad nihilum rediges.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Quia inflammatum est cor meum, et renes mei commutati sunt;
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 et ego ad nihilum redactus sum, et nescivi:
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 ut jumentum factus sum apud te, et ego semper tecum.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Tenuisti manum dexteram meam, et in voluntate tua deduxisti me, et cum gloria suscepisti me.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Quid enim mihi est in cælo? et a te quid volui super terram?
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Defecit caro mea et cor meum; Deus cordis mei, et pars mea, Deus in æternum.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Quia ecce qui elongant se a te peribunt; perdidisti omnes qui fornicantur abs te.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Mihi autem adhærere Deo bonum est; ponere in Domino Deo spem meam: ut annuntiem omnes prædicationes tuas in portis filiæ Sion.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
