Psalmorum 68
1 In finem. Psalmus cantici ipsi David. Exsurgat Deus, et dissipentur inimici ejus; et fugiant qui oderunt eum a facie ejus.
En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
2 Sicut deficit fumus, deficiant; sicut fluit cera a facie ignis, sic pereant peccatores a facie Dei.
Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
3 Et justi epulentur, et exsultent in conspectu Dei, et delectentur in lætitia.
Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
4 Cantate Deo; psalmum dicite nomini ejus: iter facite ei qui ascendit super occasum. Dominus nomen illi; exsultate in conspectu ejus. Turbabuntur a facie ejus,
Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
5 patris orphanorum, et judicis viduarum; Deus in loco sancto suo.
Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
6 Deus qui inhabitare facit unius moris in domo; qui educit vinctos in fortitudine, similiter eos qui exasperant, qui habitant in sepulchris.
En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
7 Deus, cum egredereris in conspectu populi tui, cum pertransires in deserto,
Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
8 terra mota est, etenim cæli distillaverunt, a facie Dei Sinai, a facie Dei Israël.
Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
9 Pluviam voluntariam segregabis, Deus, hæreditati tuæ; et infirmata est, tu vero perfecisti eam.
Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
10 Animalia tua habitabunt in ea; parasti in dulcedine tua pauperi, Deus.
Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
11 Dominus dabit verbum evangelizantibus, virtute multa.
Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
12 Rex virtutum dilecti, dilecti; et speciei domus dividere spolia.
Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
13 Si dormiatis inter medios cleros, pennæ columbæ deargentatæ, et posteriora dorsi ejus in pallore auri.
När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
14 Dum discernit cælestis reges super eam, nive dealbabuntur in Selmon.
När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
15 Mons Dei, mons pinguis: mons coagulatus, mons pinguis.
Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
16 Ut quid suspicamini, montes coagulatos? mons in quo beneplacitum est Deo habitare in eo; etenim Dominus habitabit in finem.
Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
17 Currus Dei decem millibus multiplex, millia lætantium; Dominus in eis in Sina, in sancto.
Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
18 Ascendisti in altum, cepisti captivitatem, accepisti dona in hominibus; etenim non credentes inhabitare Dominum Deum.
Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
19 Benedictus Dominus die quotidie: prosperum iter faciet nobis Deus salutarium nostrorum.
Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
20 Deus noster, Deus salvos faciendi; et Domini, Domini exitus mortis.
Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
21 Verumtamen Deus confringet capita inimicorum suorum, verticem capilli perambulantium in delictis suis.
Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
22 Dixit Dominus: Ex Basan convertam, convertam in profundum maris:
Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
23 ut intingatur pes tuus in sanguine; lingua canum tuorum ex inimicis, ab ipso.
Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
24 Viderunt ingressus tuos, Deus, ingressus Dei mei, regis mei, qui est in sancto.
Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
25 Prævenerunt principes conjuncti psallentibus, in medio juvencularum tympanistriarum.
De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
26 In ecclesiis benedicite Deo Domino de fontibus Israël.
Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
27 Ibi Benjamin adolescentulus, in mentis excessu; principes Juda, duces eorum; principes Zabulon, principes Nephthali.
Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
28 Manda, Deus, virtuti tuæ; confirma hoc, Deus, quod operatus es in nobis.
Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
29 A templo tuo in Jerusalem, tibi offerent reges munera.
För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
30 Increpa feras arundinis; congregatio taurorum in vaccis populorum: ut excludant eos qui probati sunt argento. Dissipa gentes quæ bella volunt.
Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
31 Venient legati ex Ægypto; Æthiopia præveniet manus ejus Deo.
De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
32 Regna terræ, cantate Deo; psallite Domino; psallite Deo.
I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
33 Qui ascendit super cælum cæli, ad orientem: ecce dabit voci suæ vocem virtutis.
Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
34 Date gloriam Deo super Israël; magnificentia ejus et virtus ejus in nubibus.
Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
35 Mirabilis Deus in sanctis suis; Deus Israël ipse dabit virtutem et fortitudinem plebi suæ. Benedictus Deus!
Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
