Psalmorum 66
1 In finem. Canticum psalmi resurrectionis. Jubilate Deo, omnis terra;
En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
2 psalmum dicite nomini ejus; date gloriam laudi ejus.
Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
3 Dicite Deo: Quam terribilia sunt opera tua, Domine! in multitudine virtutis tuæ mentientur tibi inimici tui.
Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
4 Omnis terra adoret te, et psallat tibi; psalmum dicat nomini tuo.
All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
5 Venite, et videte opera Dei: terribilis in consiliis super filios hominum.
Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
6 Qui convertit mare in aridam; in flumine pertransibunt pede: ibi lætabimur in ipso.
Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
7 Qui dominatur in virtute sua in æternum; oculi ejus super gentes respiciunt: qui exasperant non exaltentur in semetipsis.
Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
8 Benedicite, gentes, Deum nostrum, et auditam facite vocem laudis ejus:
Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
9 qui posuit animam meam ad vitam, et non dedit in commotionem pedes meos.
Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
10 Quoniam probasti nos, Deus; igne nos examinasti, sicut examinatur argentum.
Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
11 Induxisti nos in laqueum; posuisti tribulationes in dorso nostro;
Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
12 imposuisti homines super capita nostra. Transivimus per ignem et aquam, et eduxisti nos in refrigerium.
Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
13 Introibo in domum tuam in holocaustis; reddam tibi vota mea
Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
14 quæ distinxerunt labia mea: et locutum est os meum in tribulatione mea.
Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
15 Holocausta medullata offeram tibi, cum incenso arietum; offeram tibi boves cum hircis.
Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
16 Venite, audite, et narrabo, omnes qui timetis Deum, quanta fecit animæ meæ.
Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
17 Ad ipsum ore meo clamavi, et exaltavi sub lingua mea.
Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
18 Iniquitatem si aspexi in corde meo, non exaudiet Dominus.
Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
19 Propterea exaudivit Deus, et attendit voci deprecationis meæ.
Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
20 Benedictus Deus, qui non amovit orationem meam, et misericordiam suam a me.
Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
