Psalmorum 64

1 In finem. Psalmus David. Exaudi, Deus, orationem meam cum deprecor; a timore inimici eripe animam meam.

En Psalm Davids, till att föresjunga. Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.

2 Protexisti me a conventu malignantium, a multitudine operantium iniquitatem.

Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;

3 Quia exacuerunt ut gladium linguas suas; intenderunt arcum rem amaram,

De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;

4 ut sagittent in occultis immaculatum.

Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.

5 Subito sagittabunt eum, et non timebunt; firmaverunt sibi sermonem nequam. Narraverunt ut absconderent laqueos; dixerunt: Quis videbit eos?

De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?

6 Scrutati sunt iniquitates; defecerunt scrutantes scrutinio. Accedet homo ad cor altum,

De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.

7 et exaltabitur Deus. Sagittæ parvulorum factæ sunt plagæ eorum,

Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.

8 et infirmatæ sunt contra eos linguæ eorum. Conturbati sunt omnes qui videbant eos,

Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.

9 et timuit omnis homo. Et annuntiaverunt opera Dei, et facta ejus intellexerunt.

Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning.

10 Lætabitur justus in Domino, et sperabit in eo, et laudabuntur omnes recti corde.

De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.