Psalmorum 51

1 In finem. Psalmus David, cum venit ad eum Nathan propheta, quando intravit ad Bethsabee. Miserere mei, Deus, secundum magnam misericordiam tuam; et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquitatem meam.

För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

2 Amplius lava me ab iniquitate mea, et a peccato meo munda me.

Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

3 Quoniam iniquitatem meam ego cognosco, et peccatum meum contra me est semper.

Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

4 Tibi soli peccavi, et malum coram te feci; ut justificeris in sermonibus tuis, et vincas cum judicaris.

Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

5 Ecce enim in iniquitatibus conceptus sum, et in peccatis concepit me mater mea.

Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

6 Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientiæ tuæ manifestasti mihi.

Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

7 Asperges me hyssopo, et mundabor; lavabis me, et super nivem dealbabor.

Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

8 Auditui meo dabis gaudium et lætitiam, et exsultabunt ossa humiliata.

Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

9 Averte faciem tuam a peccatis meis, et omnes iniquitates meas dele.

Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

10 Cor mundum crea in me, Deus, et spiritum rectum innova in visceribus meis.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

11 Ne projicias me a facie tua, et spiritum sanctum tuum ne auferas a me.

Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

12 Redde mihi lætitiam salutaris tui, et spiritu principali confirma me.

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

13 Docebo iniquos vias tuas, et impii ad te convertentur.

Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

14 Libera me de sanguinibus, Deus, Deus salutis meæ, et exsultabit lingua mea justitiam tuam.

Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

15 Domine, labia mea aperies, et os meum annuntiabit laudem tuam.

Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

16 Quoniam si voluisses sacrificium, dedissem utique; holocaustis non delectaberis.

Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

17 Sacrificium Deo spiritus contribulatus; cor contritum et humiliatum, Deus, non despicies.

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

18 Benigne fac, Domine, in bona voluntate tua Sion, ut ædificentur muri Jerusalem.

Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

19 Tunc acceptabis sacrificium justitiæ, oblationes et holocausta; tunc imponent super altare tuum vitulos.

Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.