Psalmorum 5

1 In finem, pro ea quæ hæreditatem consequitur. Psalmus David. Verba mea auribus percipe, Domine; intellige clamorem meum.

För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

2 Intende voci orationis meæ, rex meus et Deus meus.

Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

3 Quoniam ad te orabo, Domine: mane exaudies vocem meam.

HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

4 Mane astabo tibi, et videbo quoniam non Deus volens iniquitatem tu es.

Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

5 Neque habitabit juxta te malignus, neque permanebunt injusti ante oculos tuos.

De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

6 Odisti omnes qui operantur iniquitatem; perdes omnes qui loquuntur mendacium. Virum sanguinum et dolosum abominabitur Dominus.

Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

7 Ego autem in multitudine misericordiæ tuæ introibo in domum tuam; adorabo ad templum sanctum tuum in timore tuo.

Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

8 Domine, deduc me in justitia tua: propter inimicos meos dirige in conspectu tuo viam meam.

HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

9 Quoniam non est in ore eorum veritas; cor eorum vanum est.

Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

10 Sepulchrum patens est guttur eorum; linguis suis dolose agebant: judica illos, Deus. Decidant a cogitationibus suis; secundum multitudinem impietatum eorum expelle eos, quoniam irritaverunt te, Domine.

Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

11 Et lætentur omnes qui sperant in te; in æternum exsultabunt, et habitabis in eis. Et gloriabuntur in te omnes qui diligunt nomen tuum,

Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

12 quoniam tu benedices justo. Domine, ut scuto bonæ voluntatis tuæ coronasti nos.

Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.