Psalmorum 5
1 In finem, pro ea quæ hæreditatem consequitur. Psalmus David. Verba mea auribus percipe, Domine; intellige clamorem meum.
En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.
2 Intende voci orationis meæ, rex meus et Deus meus.
Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.
3 Quoniam ad te orabo, Domine: mane exaudies vocem meam.
Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.
4 Mane astabo tibi, et videbo quoniam non Deus volens iniquitatem tu es.
Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.
5 Neque habitabit juxta te malignus, neque permanebunt injusti ante oculos tuos.
De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.
6 Odisti omnes qui operantur iniquitatem; perdes omnes qui loquuntur mendacium. Virum sanguinum et dolosum abominabitur Dominus.
Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.
7 Ego autem in multitudine misericordiæ tuæ introibo in domum tuam; adorabo ad templum sanctum tuum in timore tuo.
Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.
8 Domine, deduc me in justitia tua: propter inimicos meos dirige in conspectu tuo viam meam.
Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.
9 Quoniam non est in ore eorum veritas; cor eorum vanum est.
Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.
10 Sepulchrum patens est guttur eorum; linguis suis dolose agebant: judica illos, Deus. Decidant a cogitationibus suis; secundum multitudinem impietatum eorum expelle eos, quoniam irritaverunt te, Domine.
Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.
11 Et lætentur omnes qui sperant in te; in æternum exsultabunt, et habitabis in eis. Et gloriabuntur in te omnes qui diligunt nomen tuum,
Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.
12 quoniam tu benedices justo. Domine, ut scuto bonæ voluntatis tuæ coronasti nos.
Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.
