Psalmorum 34
1 Davidi, cum immutavit vultum suum coram Achimelech, et dimisit eum, et abiit. Benedicam Dominum in omni tempore; semper laus ejus in ore meo.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 In Domino laudabitur anima mea: audiant mansueti, et lætentur.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Magnificate Dominum mecum, et exaltemus nomen ejus in idipsum.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 Exquisivi Dominum, et exaudivit me; et ex omnibus tribulationibus meis eripuit me.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 Accedite ad eum, et illuminamini; et facies vestræ non confundentur.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 Iste pauper clamavit, et Dominus exaudivit eum, et de omnibus tribulationibus ejus salvavit eum.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 Immittet angelus Domini in circuitu timentium eum, et eripiet eos.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 Gustate et videte quoniam suavis est Dominus; beatus vir qui sperat in eo.
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 Timete Dominum, omnes sancti ejus, quoniam non est inopia timentibus eum.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 Divites eguerunt, et esurierunt; inquirentes autem Dominum non minuentur omni bono.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Venite, filii; audite me: timorem Domini docebo vos.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Quis est homo qui vult vitam; diligit dies videre bonos?
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Prohibe linguam tuam a malo, et labia tua ne loquantur dolum.
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Diverte a malo, et fac bonum; inquire pacem, et persequere eam.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 Oculi Domini super justos, et aures ejus in preces eorum.
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 Vultus autem Domini super facientes mala, ut perdat de terra memoriam eorum.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 Clamaverunt justi, et Dominus exaudivit eos; et ex omnibus tribulationibus eorum liberavit eos.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 Juxta est Dominus iis qui tribulato sunt corde, et humiles spiritu salvabit.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Multæ tribulationes justorum; et de omnibus his liberabit eos Dominus.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 Custodit Dominus omnia ossa eorum: unum ex his non conteretur.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Mors peccatorum pessima; et qui oderunt justum delinquent.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Redimet Dominus animas servorum suorum, et non delinquent omnes qui sperant in eo.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
