Psalmorum 18
1 In finem. Puero Domini David, qui locutus est Domino verba cantici hujus, in die qua eripuit eum Dominus de manu omnium inimicorum ejus, et de manu Saul, et dixit: Diligam te, Domine, fortitudo mea.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 Dominus firmamentum meum, et refugium meum, et liberator meus. Deus meus adjutor meus, et sperabo in eum; protector meus, et cornu salutis meæ, et susceptor meus.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Laudans invocabo Dominum, et ab inimicis meis salvus ero.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Circumdederunt me dolores mortis, et torrentes iniquitatis conturbaverunt me.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 In tribulatione mea invocavi Dominum, et ad Deum meum clamavi: et exaudivit de templo sancto suo vocem meam; et clamor meus in conspectu ejus introivit in aures ejus.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Commota est, et contremuit terra; fundamenta montium conturbata sunt, et commota sunt: quoniam iratus est eis.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 Ascendit fumus in ira ejus, et ignis a facie ejus exarsit; carbones succensi sunt ab eo.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Inclinavit cælos, et descendit, et caligo sub pedibus ejus.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 Et ascendit super cherubim, et volavit; volavit super pennas ventorum.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Et posuit tenebras latibulum suum; in circuitu ejus tabernaculum ejus, tenebrosa aqua in nubibus aëris.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Præ fulgore in conspectu ejus nubes transierunt; grando et carbones ignis.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 Et intonuit de cælo Dominus, et Altissimus dedit vocem suam: grando et carbones ignis.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Et misit sagittas suas, et dissipavit eos; fulgura multiplicavit, et conturbavit eos.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Et apparuerunt fontes aquarum, et revelata sunt fundamenta orbis terrarum, ab increpatione tua, Domine, ab inspiratione spiritus iræ tuæ.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Misit de summo, et accepit me; et assumpsit me de aquis multis.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 Eripuit me de inimicis meis fortissimis, et ab his qui oderunt me. Quoniam confortati sunt super me;
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 prævenerunt me in die afflictionis meæ: et factus est Dominus protector meus.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 Et eduxit me in latitudinem; salvum me fecit, quoniam voluit me,
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 et retribuet mihi Dominus secundum justitiam meam, et secundum puritatem manuum mearum retribuet mihi:
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 quia custodivi vias Domini, nec impie gessi a Deo meo;
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 quoniam omnia judicia ejus in conspectu meo, et justitias ejus non repuli a me.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 Et ero immaculatus cum eo; et observabo me ab iniquitate mea.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 Et retribuet mihi Dominus secundum justitiam meam, et secundum puritatem manuum mearum in conspectu oculorum ejus.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Cum sancto sanctus eris, et cum viro innocente innocens eris,
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 et cum electo electus eris, et cum perverso perverteris.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Quoniam tu populum humilem salvum facies, et oculos superborum humiliabis.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Quoniam tu illuminas lucernam meam, Domine; Deus meus, illumina tenebras meas.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Quoniam in te eripiar a tentatione; et in Deo meo transgrediar murum.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Deus meus, impolluta via ejus; eloquia Domini igne examinata: protector est omnium sperantium in se.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Quoniam quis deus præter Dominum? aut quis deus præter Deum nostrum?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 Deus qui præcinxit me virtute, et posuit immaculatam viam meam;
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 qui perfecit pedes meos tamquam cervorum, et super excelsa statuens me;
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 qui docet manus meas ad prælium. Et posuisti, ut arcum æreum, brachia mea,
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 et dedisti mihi protectionem salutis tuæ: et dextera tua suscepit me, et disciplina tua correxit me in finem, et disciplina tua ipsa me docebit.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Dilatasti gressus meos subtus me, et non sunt infirmata vestigia mea.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Persequar inimicos meos, et comprehendam illos; et non convertar donec deficiant.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Confringam illos, nec poterunt stare; cadent subtus pedes meos.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Et præcinxisti me virtute ad bellum, et supplantasti insurgentes in me subtus me.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Et inimicos meos dedisti mihi dorsum, et odientes me disperdidisti.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Clamaverunt, nec erat qui salvos faceret; ad Dominum, nec exaudivit eos.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Et comminuam eos ut pulverem ante faciem venti; ut lutum platearum delebo eos.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Eripies me de contradictionibus populi; constitues me in caput gentium.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Populus quem non cognovi servivit mihi; in auditu auris obedivit mihi.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Filii alieni mentiti sunt mihi, filii alieni inveterati sunt, et claudicaverunt a semitis suis.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 Vivit Dominus, et benedictus Deus meus, et exaltetur Deus salutis meæ.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Deus qui das vindictas mihi, et subdis populos sub me; liberator meus de inimicis meis iracundis.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Et ab insurgentibus in me exaltabis me; a viro iniquo eripies me.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Propterea confitebor tibi in nationibus, Domine, et nomini tuo psalmum dicam;
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 magnificans salutes regis ejus, et faciens misericordiam christo suo David, et semini ejus usque in sæculum.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
