Psalmorum 147
1 Alleluja. Laudate Dominum, quoniam bonus est psalmus; Deo nostro sit jucunda, decoraque laudatio.
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 Ædificans Jerusalem Dominus, dispersiones Israëlis congregabit:
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 qui sanat contritos corde, et alligat contritiones eorum;
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 qui numerat multitudinem stellarum, et omnibus eis nomina vocat.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Magnus Dominus noster, et magna virtus ejus, et sapientiæ ejus non est numerus.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 Suscipiens mansuetos Dominus; humilians autem peccatores usque ad terram.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Præcinite Domino in confessione; psallite Deo nostro in cithara.
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Qui operit cælum nubibus, et parat terræ pluviam; qui producit in montibus fœnum, et herbam servituti hominum;
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 qui dat jumentis escam ipsorum, et pullis corvorum invocantibus eum.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Non in fortitudine equi voluntatem habebit, nec in tibiis viri beneplacitum erit ei.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 Beneplacitum est Domino super timentes eum, et in eis qui sperant super misericordia ejus.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Alleluja. Lauda, Jerusalem, Dominum; lauda Deum tuum, Sion.
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 Quoniam confortavit seras portarum tuarum; benedixit filiis tuis in te.
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 Qui posuit fines tuos pacem, et adipe frumenti satiat te.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 Qui emittit eloquium suum terræ: velociter currit sermo ejus.
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 Qui dat nivem sicut lanam; nebulam sicut cinerem spargit.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 Mittit crystallum suam sicut buccellas: ante faciem frigoris ejus quis sustinebit?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 Emittet verbum suum, et liquefaciet ea; flabit spiritus ejus, et fluent aquæ.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 Qui annuntiat verbum suum Jacob, justitias et judicia sua Israël.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 Non fecit taliter omni nationi, et judicia sua non manifestavit eis. Alleluja.
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
