Psalmorum 141

1 Psalmus David. Domine, clamavi ad te: exaudi me; intende voci meæ, cum clamavero ad te.

En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.

2 Dirigatur oratio mea sicut incensum in conspectu tuo; elevatio manuum mearum sacrificium vespertinum.

Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.

3 Pone, Domine, custodiam ori meo, et ostium circumstantiæ labiis meis.

Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.

4 Non declines cor meum in verba malitiæ, ad excusandas excusationes in peccatis; cum hominibus operantibus iniquitatem, et non communicabo cum electis eorum.

Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.

5 Corripiet me justus in misericordia, et increpabit me: oleum autem peccatoris non impinguet caput meum. Quoniam adhuc et oratio mea in beneplacitis eorum:

Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.

6 absorpti sunt juncti petræ judices eorum. Audient verba mea, quoniam potuerunt.

Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.

7 Sicut crassitudo terræ erupta est super terram, dissipata sunt ossa nostra secus infernum. (Sheol h7585)

Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)

8 Quia ad te, Domine, Domine, oculi mei; in te speravi, non auferas animam meam.

Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.

9 Custodi me a laqueo quem statuerunt mihi, et a scandalis operantium iniquitatem.

Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.

10 Cadent in retiaculo ejus peccatores: singulariter sum ego, donec transeam.

De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.