Psalmorum 130

1 Canticum graduum. De profundis clamavi ad te, Domine;

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Domine, exaudi vocem meam. Fiant aures tuæ intendentes in vocem deprecationis meæ.

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Si iniquitates observaveris, Domine, Domine, quis sustinebit?

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Quia apud te propitiatio est; et propter legem tuam sustinui te, Domine. Sustinuit anima mea in verbo ejus:

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 speravit anima mea in Domino.

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 A custodia matutina usque ad noctem, speret Israël in Domino.

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Quia apud Dominum misericordia, et copiosa apud eum redemptio.

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Et ipse redimet Israël ex omnibus iniquitatibus ejus.

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.