Psalmorum 119
1 Alleluja. Beati immaculati in via, qui ambulant in lege Domini.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Beati qui scrutantur testimonia ejus; in toto corde exquirunt eum.
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 Non enim qui operantur iniquitatem in viis ejus ambulaverunt.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Tu mandasti mandata tua custodiri nimis.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 Utinam dirigantur viæ meæ ad custodiendas justificationes tuas.
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Tunc non confundar, cum perspexero in omnibus mandatis tuis.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Confitebor tibi in directione cordis, in eo quod didici judicia justitiæ tuæ.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Justificationes tuas custodiam; non me derelinquas usquequaque.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 In quo corrigit adolescentior viam suam? in custodiendo sermones tuos.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 In toto corde meo exquisivi te; ne repellas me a mandatis tuis.
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 In corde meo abscondi eloquia tua, ut non peccem tibi.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Benedictus es, Domine; doce me justificationes tuas.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 In labiis meis pronuntiavi omnia judicia oris tui.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 In via testimoniorum tuorum delectatus sum, sicut in omnibus divitiis.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 In mandatis tuis exercebor, et considerabo vias tuas.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 In justificationibus tuis meditabor: non obliviscar sermones tuos.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Retribue servo tuo, vivifica me, et custodiam sermones tuos.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Revela oculos meos, et considerabo mirabilia de lege tua.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Incola ego sum in terra: non abscondas a me mandata tua.
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Concupivit anima mea desiderare justificationes tuas in omni tempore.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Increpasti superbos; maledicti qui declinant a mandatis tuis.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Aufer a me opprobrium et contemptum, quia testimonia tua exquisivi.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Etenim sederunt principes, et adversum me loquebantur; servus autem tuus exercebatur in justificationibus tuis.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Nam et testimonia tua meditatio mea est, et consilium meum justificationes tuæ.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Adhæsit pavimento anima mea: vivifica me secundum verbum tuum.
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Vias meas enuntiavi, et exaudisti me; doce me justificationes tuas.
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Viam justificationum tuarum instrue me, et exercebor in mirabilibus tuis.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Dormitavit anima mea præ tædio: confirma me in verbis tuis.
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Viam iniquitatis amove a me, et de lege tua miserere mei.
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Viam veritatis elegi; judicia tua non sum oblitus.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Adhæsi testimoniis tuis, Domine; noli me confundere.
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Viam mandatorum tuorum cucurri, cum dilatasti cor meum.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Legem pone mihi, Domine, viam justificationum tuarum, et exquiram eam semper.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Da mihi intellectum, et scrutabor legem tuam, et custodiam illam in toto corde meo.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Deduc me in semitam mandatorum tuorum, quia ipsam volui.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Inclina cor meum in testimonia tua, et non in avaritiam.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Averte oculos meos, ne videant vanitatem; in via tua vivifica me.
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Statue servo tuo eloquium tuum in timore tuo.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Amputa opprobrium meum quod suspicatus sum, quia judicia tua jucunda.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Ecce concupivi mandata tua: in æquitate tua vivifica me.
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Et veniat super me misericordia tua, Domine; salutare tuum secundum eloquium tuum.
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Et respondebo exprobrantibus mihi verbum, quia speravi in sermonibus tuis.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Et ne auferas de ore meo verbum veritatis usquequaque, quia in judiciis tuis supersperavi.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Et custodiam legem tuam semper, in sæculum et in sæculum sæculi.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Et ambulabam in latitudine, quia mandata tua exquisivi.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Et loquebar in testimoniis tuis in conspectu regum, et non confundebar.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Et meditabar in mandatis tuis, quæ dilexi.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Et levavi manus meas ad mandata tua, quæ dilexi, et exercebar in justificationibus tuis.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Memor esto verbi tui servo tuo, in quo mihi spem dedisti.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Hæc me consolata est in humilitate mea, quia eloquium tuum vivificavit me.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 Superbi inique agebant usquequaque; a lege autem tua non declinavi.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Memor fui judiciorum tuorum a sæculo, Domine, et consolatus sum.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Defectio tenuit me, pro peccatoribus derelinquentibus legem tuam.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Cantabiles mihi erant justificationes tuæ in loco peregrinationis meæ.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Memor fui nocte nominis tui, Domine, et custodivi legem tuam.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Hæc facta est mihi, quia justificationes tuas exquisivi.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Portio mea, Domine, dixi custodire legem tuam.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Deprecatus sum faciem tuam in toto corde meo; miserere mei secundum eloquium tuum.
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Cogitavi vias meas, et converti pedes meos in testimonia tua.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Paratus sum, et non sum turbatus, ut custodiam mandata tua.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 Funes peccatorum circumplexi sunt me, et legem tuam non sum oblitus.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Media nocte surgebam ad confitendum tibi, super judicia justificationis tuæ.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Particeps ego sum omnium timentium te, et custodientium mandata tua.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Misericordia tua, Domine, plena est terra; justificationes tuas doce me.
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Bonitatem fecisti cum servo tuo, Domine, secundum verbum tuum.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Bonitatem, et disciplinam, et scientiam doce me, quia mandatis tuis credidi.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Priusquam humiliarer ego deliqui: propterea eloquium tuum custodivi.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Bonus es tu, et in bonitate tua doce me justificationes tuas.
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 Multiplicata est super me iniquitas superborum; ego autem in toto corde meo scrutabor mandata tua.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Coagulatum est sicut lac cor eorum; ego vero legem tuam meditatus sum.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Bonum mihi quia humiliasti me, ut discam justificationes tuas.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Bonum mihi lex oris tui, super millia auri et argenti.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Manus tuæ fecerunt me, et plasmaverunt me: da mihi intellectum, et discam mandata tua.
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 Qui timent te videbunt me et lætabuntur, quia in verba tua supersperavi.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Cognovi, Domine, quia æquitas judicia tua, et in veritate tua humiliasti me.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Fiat misericordia tua ut consoletur me, secundum eloquium tuum servo tuo.
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Veniant mihi miserationes tuæ, et vivam, quia lex tua meditatio mea est.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Confundantur superbi, quia injuste iniquitatem fecerunt in me; ego autem exercebor in mandatis tuis.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Convertantur mihi timentes te, et qui noverunt testimonia tua.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Fiat cor meum immaculatum in justificationibus tuis, ut non confundar.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Defecit in salutare tuum anima mea, et in verbum tuum supersperavi.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Defecerunt oculi mei in eloquium tuum, dicentes: Quando consolaberis me?
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
83 Quia factus sum sicut uter in pruina; justificationes tuas non sum oblitus.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Quot sunt dies servi tui? quando facies de persequentibus me judicium?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 Narraverunt mihi iniqui fabulationes, sed non ut lex tua.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Omnia mandata tua veritas: inique persecuti sunt me, adjuva me.
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 Paulominus consummaverunt me in terra; ego autem non dereliqui mandata tua.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Secundum misericordiam tuam vivifica me, et custodiam testimonia oris tui.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 In æternum, Domine, verbum tuum permanet in cælo.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 In generationem et generationem veritas tua; fundasti terram, et permanet.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Ordinatione tua perseverat dies, quoniam omnia serviunt tibi.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Nisi quod lex tua meditatio mea est, tunc forte periissem in humilitate mea.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 In æternum non obliviscar justificationes tuas, quia in ipsis vivificasti me.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Tuus sum ego; salvum me fac: quoniam justificationes tuas exquisivi.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 Me exspectaverunt peccatores ut perderent me; testimonia tua intellexi.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 Omnis consummationis vidi finem, latum mandatum tuum nimis.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Quomodo dilexi legem tuam, Domine! tota die meditatio mea est.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Super inimicos meos prudentem me fecisti mandato tuo, quia in æternum mihi est.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Super omnes docentes me intellexi, quia testimonia tua meditatio mea est.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Super senes intellexi, quia mandata tua quæsivi.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Ab omni via mala prohibui pedes meos, ut custodiam verba tua.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 A judiciis tuis non declinavi, quia tu legem posuisti mihi.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Quam dulcia faucibus meis eloquia tua! super mel ori meo.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 A mandatis tuis intellexi; propterea odivi omnem viam iniquitatis.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Lucerna pedibus meis verbum tuum, et lumen semitis meis.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Juravi et statui custodire judicia justitiæ tuæ.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Humiliatus sum usquequaque, Domine; vivifica me secundum verbum tuum.
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Voluntaria oris mei beneplacita fac, Domine, et judicia tua doce me.
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Anima mea in manibus meis semper, et legem tuam non sum oblitus.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 Posuerunt peccatores laqueum mihi, et de mandatis tuis non erravi.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Hæreditate acquisivi testimonia tua in æternum, quia exsultatio cordis mei sunt.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Inclinavi cor meum ad faciendas justificationes tuas in æternum, propter retributionem.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Iniquos odio habui, et legem tuam dilexi.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Adjutor et susceptor meus es tu, et in verbum tuum supersperavi.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Declinate a me, maligni, et scrutabor mandata Dei mei.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Suscipe me secundum eloquium tuum, et vivam, et non confundas me ab exspectatione mea.
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Adjuva me, et salvus ero, et meditabor in justificationibus tuis semper.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Sprevisti omnes discedentes a judiciis tuis, quia injusta cogitatio eorum.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Prævaricantes reputavi omnes peccatores terræ; ideo dilexi testimonia tua.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Confige timore tuo carnes meas; a judiciis enim tuis timui.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Feci judicium et justitiam: non tradas me calumniantibus me.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Suscipe servum tuum in bonum: non calumnientur me superbi.
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Oculi mei defecerunt in salutare tuum, et in eloquium justitiæ tuæ.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Fac cum servo tuo secundum misericordiam tuam, et justificationes tuas doce me.
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Servus tuus sum ego: da mihi intellectum, ut sciam testimonia tua.
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Tempus faciendi, Domine: dissipaverunt legem tuam.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Ideo dilexi mandata tua super aurum et topazion.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Propterea ad omnia mandata tua dirigebar; omnem viam iniquam odio habui.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Mirabilia testimonia tua: ideo scrutata est ea anima mea.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Declaratio sermonum tuorum illuminat, et intellectum dat parvulis.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Os meum aperui, et attraxi spiritum: quia mandata tua desiderabam.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Aspice in me, et miserere mei, secundum judicium diligentium nomen tuum.
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Gressus meos dirige secundum eloquium tuum, et non dominetur mei omnis injustitia.
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Redime me a calumniis hominum ut custodiam mandata tua.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Faciem tuam illumina super servum tuum, et doce me justificationes tuas.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Exitus aquarum deduxerunt oculi mei, quia non custodierunt legem tuam.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Justus es, Domine, et rectum judicium tuum.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Mandasti justitiam testimonia tua, et veritatem tuam nimis.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Tabescere me fecit zelus meus, quia obliti sunt verba tua inimici mei.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Ignitum eloquium tuum vehementer, et servus tuus dilexit illud.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Adolescentulus sum ego et contemptus; justificationes tuas non sum oblitus.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Justitia tua, justitia in æternum, et lex tua veritas.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Tribulatio et angustia invenerunt me; mandata tua meditatio mea est.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Æquitas testimonia tua in æternum: intellectum da mihi, et vivam.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Clamavi in toto corde meo: exaudi me, Domine; justificationes tuas requiram.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Clamavi ad te; salvum me fac: ut custodiam mandata tua.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Præveni in maturitate, et clamavi: quia in verba tua supersperavi.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Prævenerunt oculi mei ad te diluculo, ut meditarer eloquia tua.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Vocem meam audi secundum misericordiam tuam, Domine, et secundum judicium tuum vivifica me.
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Appropinquaverunt persequentes me iniquitati: a lege autem tua longe facti sunt.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Prope es tu, Domine, et omnes viæ tuæ veritas.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Initio cognovi de testimoniis tuis, quia in æternum fundasti ea.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Vide humilitatem meam, et eripe me, quia legem tuam non sum oblitus.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Judica judicium meum, et redime me: propter eloquium tuum vivifica me.
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Longe a peccatoribus salus, quia justificationes tuas non exquisierunt.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Misericordiæ tuæ multæ, Domine; secundum judicium tuum vivifica me.
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Multi qui persequuntur me, et tribulant me; a testimoniis tuis non declinavi.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Vidi prævaricantes et tabescebam, quia eloquia tua non custodierunt.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Vide quoniam mandata tua dilexi, Domine: in misericordia tua vivifica me.
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Principium verborum tuorum veritas; in æternum omnia judicia justitiæ tuæ.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Principes persecuti sunt me gratis, et a verbis tuis formidavit cor meum.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Lætabor ego super eloquia tua, sicut qui invenit spolia multa.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Iniquitatem odio habui, et abominatus sum, legem autem tuam dilexi.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Septies in die laudem dixi tibi, super judicia justitiæ tuæ.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Pax multa diligentibus legem tuam, et non est illis scandalum.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Exspectabam salutare tuum, Domine, et mandata tua dilexi.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Custodivit anima mea testimonia tua, et dilexit ea vehementer.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Servavi mandata tua et testimonia tua, quia omnes viæ meæ in conspectu tuo.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Appropinquet deprecatio mea in conspectu tuo, Domine; juxta eloquium tuum da mihi intellectum.
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Intret postulatio mea in conspectu tuo; secundum eloquium tuum eripe me.
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Eructabunt labia mea hymnum, cum docueris me justificationes tuas.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Pronuntiabit lingua mea eloquium tuum, quia omnia mandata tua æquitas.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Fiat manus tua ut salvet me, quoniam mandata tua elegi.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Concupivi salutare tuum, Domine, et lex tua meditatio mea est.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Vivet anima mea, et laudabit te, et judicia tua adjuvabunt me.
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Erravi sicut ovis quæ periit: quære servum tuum, quia mandata tua non sum oblitus.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
