Psalmorum 109
1 In finem. Psalmus David.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Deus, laudem meam ne tacueris, quia os peccatoris et os dolosi super me apertum est.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 Locuti sunt adversum me lingua dolosa, et sermonibus odii circumdederunt me: et expugnaverunt me gratis.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Pro eo ut me diligerent, detrahebant mihi; ego autem orabam.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 Et posuerunt adversum me mala pro bonis, et odium pro dilectione mea.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Constitue super eum peccatorem, et diabolus stet a dextris ejus.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Cum judicatur, exeat condemnatus; et oratio ejus fiat in peccatum.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Fiant dies ejus pauci, et episcopatum ejus accipiat alter.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Fiant filii ejus orphani, et uxor ejus vidua.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Nutantes transferantur filii ejus et mendicent, et ejiciantur de habitationibus suis.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Scrutetur fœnerator omnem substantiam ejus, et diripiant alieni labores ejus.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Non sit illi adjutor, nec sit qui misereatur pupillis ejus.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Fiant nati ejus in interitum; in generatione una deleatur nomen ejus.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 In memoriam redeat iniquitas patrum ejus in conspectu Domini, et peccatum matris ejus non deleatur.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Fiant contra Dominum semper, et dispereat de terra memoria eorum:
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 pro eo quod non est recordatus facere misericordiam,
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 et persecutus est hominem inopem et mendicum, et compunctum corde, mortificare.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Et dilexit maledictionem, et veniet ei; et noluit benedictionem, et elongabitur ab eo. Et induit maledictionem sicut vestimentum; et intravit sicut aqua in interiora ejus, et sicut oleum in ossibus ejus.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Fiat ei sicut vestimentum quo operitur, et sicut zona qua semper præcingitur.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Hoc opus eorum qui detrahunt mihi apud Dominum, et qui loquuntur mala adversus animam meam.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 Et tu, Domine, Domine, fac mecum propter nomen tuum, quia suavis est misericordia tua.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Libera me, quia egenus et pauper ego sum, et cor meum conturbatum est intra me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 Sicut umbra cum declinat ablatus sum, et excussus sum sicut locustæ.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 Genua mea infirmata sunt a jejunio, et caro mea immutata est propter oleum.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 Et ego factus sum opprobrium illis; viderunt me, et moverunt capita sua.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Adjuva me, Domine Deus meus; salvum me fac secundum misericordiam tuam.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Et sciant quia manus tua hæc, et tu, Domine, fecisti eam.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Maledicent illi, et tu benedices: qui insurgunt in me confundantur; servus autem tuus lætabitur.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Induantur qui detrahunt mihi pudore, et operiantur sicut diploide confusione sua.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Confitebor Domino nimis in ore meo, et in medio multorum laudabo eum:
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 quia astitit a dextris pauperis, ut salvam faceret a persequentibus animam meam.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
