< Psalmorum 102 >
1 Oratio pauperis, cum anxius fuerit, et in conspectu Domini effuderit precem suam. Domine, exaudi orationem meam, et clamor meus ad te veniat.
Mangdaeng a rhae vaengah BOEIPA mikhmuh ah a kohuetnah a hawk tih a thangthuinah BOEIPA aw ka thangthuinah he ya lamtah ka pang ol loh nang taengla ham pha saeh.
2 Non avertas faciem tuam a me: in quacumque die tribulor, inclina ad me aurem tuam; in quacumque die invocavero te, velociter exaudi me.
Kai kah puencak tue vaengah na maelhmai te kai taeng lamkah thuh boeh. Kang khue tue vaengah kai taengla na hna han kaeng lamtah kai he koe n'doo lah.
3 Quia defecerunt sicut fumus dies mei, et ossa mea sicut cremium aruerunt.
Ka khohnin he hmaikhu bangla hmata tih ka rhuhrhong khaw hmaingen bangla tlum.
4 Percussus sum ut fœnum, et aruit cor meum, quia oblitus sum comedere panem meum.
Ka lungbuei he baelhing bangla a haih tih a rhae sut dongah ka buh caak pataeng ka hnilh coeng.
5 A voce gemitus mei adhæsit os meum carni meæ.
Ka hueinah ol dongah ka pumsa tah ka rhuh dongla kap coeng.
6 Similis factus sum pellicano solitudinis; factus sum sicut nycticorax in domicilio.
Khosoek kah khosoek saelbu bangla ka lutlat sut tih, imrhong thathawt bangla ka om.
7 Vigilavi, et factus sum sicut passer solitarius in tecto.
Ka hak ah khaw imphu kah aka pangoe vaa bangla ka om.
8 Tota die exprobrabant mihi inimici mei, et qui laudabant me adversum me jurabant:
Ka thunkha loh hnin takuem kai m'veet uh tih kai aka yan rhoek loh kai ming neh a toemngam uh.
9 quia cinerem tamquam panem manducabam, et potum meum cum fletu miscebam,
Hmaiphu te buh la ka caak tih ka tuiok khaw rhahnah neh ka thoek.
10 a facie iræ et indignationis tuæ: quia elevans allisisti me.
Kai nan ludoeng tangtae khaw na kosi, na thinhul neh kai nan voeih.
11 Dies mei sicut umbra declinaverunt, et ego sicut fœnum arui.
Ka khohnin he mueihlip bangla puh tih baelhing bangla ka rhae sut.
12 Tu autem, Domine, in æternum permanes, et memoriale tuum in generationem et generationem.
Tedae BOEIPA namah tah kumhal ah na ngol coeng tih namah poekkoepnah tah cadilcahma phoeikah cadilcahma duela om.
13 Tu exsurgens misereberis Sion, quia tempus miserendi ejus, quia venit tempus:
Na thoo vetih a tue bangla Zion na haidam bitni. Anih rhen hamla khoning a pha coeng dongah.
14 quoniam placuerunt servis tuis lapides ejus, et terræ ejus miserebuntur.
Na sal rhoek loh Zion kah lungto te a ngaingaih uh tih a laipi te khaw a rhen uh.
15 Et timebunt gentes nomen tuum, Domine, et omnes reges terræ gloriam tuam:
Te dongah BOEIPA namah ming te namtom rhoek loh, namah thangpomnah te diklai manghai boeih loh a rhih uh ni.
16 quia ædificavit Dominus Sion, et videbitur in gloria sua.
Zion te BOEIPA loh a thoh vetih a thangpomnah neh phoe ni.
17 Respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum.
Dueidah thahnoeng thangthuinah taengla mael vetih amih kah thangthuinah te sit mahpawh.
18 Scribantur hæc in generatione altera, et populus qui creabitur laudabit Dominum.
Hmailong kah cadilcahma ham khaw hekah he daek saeh lamtah a suen pilnam loh BOEIPA thangthen saeh.
19 Quia prospexit de excelso sancto suo; Dominus de cælo in terram aspexit:
A sang hmuencim lamkah a dan tih diklai te BOEIPA loh vaan lamkah a paelki.
20 ut audiret gemitus compeditorum; ut solveret filios interemptorum:
Thongtl a kah a kiinah hnatun ham, dueknah khuikah hlang rhoek te hlah ham,
21 ut annuntient in Sion nomen Domini, et laudem ejus in Jerusalem:
BOEIPA ming te Zion ah, amah koehnah te khaw Jerusalem ah doek ham om ni.
22 in conveniendo populos in unum, et reges, ut serviant Domino.
BOEIPA taengah thothueng ham pilnam rhoek neh ram rhoek tah tun tingtun uh ni.
23 Respondit ei in via virtutis suæ: Paucitatem dierum meorum nuntia mihi:
Ka thadueng he longpuei ah a khah tih, ka khohnin khaw a rhaem.
24 ne revoces me in dimidio dierum meorum, in generationem et generationem anni tui.
Te dongah, “Ka Pathen aw, kai kah ka khohnin he a boengli ah lo boel mai. Namah kah kum tah cadilcahma phoeikah cadilcahma due khaw a pha kanoek.
25 Initio tu, Domine, terram fundasti, et opera manuum tuarum sunt cæli.
A cuek vaengah diklai na suen tih vaan ke khaw namah kutngo ni.
26 Ipsi peribunt, tu autem permanes; et omnes sicut vestimentum veterascent. Et sicut opertorium mutabis eos, et mutabuntur;
Amih te milh uh cakhaw namah tah na nguel yoeyah. Te dongah amih te himbai bangla boeih hnawn uh vetih pueinak bangla na tho vaengah thovael uh van ni.
27 tu autem idem ipse es, et anni tui non deficient.
Tedae namah tah amah la na om tih na kum khaw bawt pawh.
28 Filii servorum tuorum habitabunt, et semen eorum in sæculum dirigetur.
Na sal rhoek kah a ca rhoek loh kho a sak uh vetih a tiingan loh namah mikhmuh ah pai ni,” ka ti.