Psalmorum 10
1 Ut quid, Domine, recessisti longe; despicis in opportunitatibus, in tribulatione?
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 Dum superbit impius, incenditur pauper: comprehenduntur in consiliis quibus cogitant.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 Quoniam laudatur peccator in desideriis animæ suæ, et iniquus benedicitur.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 Exacerbavit Dominum peccator: secundum multitudinem iræ suæ, non quæret.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
5 Non est Deus in conspectu ejus; inquinatæ sunt viæ illius in omni tempore. Auferuntur judicia tua a facie ejus; omnium inimicorum suorum dominabitur.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 Dixit enim in corde suo: Non movebor a generatione in generationem, sine malo.
Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
7 Cujus maledictione os plenum est, et amaritudine, et dolo; sub lingua ejus labor et dolor.
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 Sedet in insidiis cum divitibus in occultis, ut interficiat innocentem.
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 Oculi ejus in pauperem respiciunt; insidiatur in abscondito, quasi leo in spelunca sua. Insidiatur ut rapiat pauperem; rapere pauperem dum attrahit eum.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 In laqueo suo humiliabit eum; inclinabit se, et cadet cum dominatus fuerit pauperum.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 Dixit enim in corde suo: Oblitus est Deus; avertit faciem suam, ne videat in finem.
Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
12 Exsurge, Domine Deus, exaltetur manus tua; ne obliviscaris pauperum.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Propter quid irritavit impius Deum? dixit enim in corde suo: Non requiret.
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Vides, quoniam tu laborem et dolorem consideras, ut tradas eos in manus tuas. Tibi derelictus est pauper; orphano tu eris adjutor.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Contere brachium peccatoris et maligni; quæretur peccatum illius, et non invenietur.
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 Dominus regnabit in æternum, et in sæculum sæculi; peribitis, gentes, de terra illius.
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 Desiderium pauperum exaudivit Dominus; præparationem cordis eorum audivit auris tua:
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 judicare pupillo et humili, ut non apponat ultra magnificare se homo super terram.
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
