Proverbiorum 8
1 Numquid non sapientia clamitat, et prudentia dat vocem suam?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 In summis excelsisque verticibus supra viam, in mediis semitis stans,
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 juxta portas civitatis, in ipsis foribus loquitur, dicens:
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 O viri, ad vos clamito, et vox mea ad filios hominum.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Intelligite, parvuli, astutiam, et insipientes, animadvertite.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Audite, quoniam de rebus magnis locutura sum, et aperientur labia mea ut recta prædicent.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 Veritatem meditabitur guttur meum, et labia mea detestabuntur impium.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 Justi sunt omnes sermones mei: non est in eis pravum quid, neque perversum;
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 recti sunt intelligentibus, et æqui invenientibus scientiam.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Accipite disciplinam meam, et non pecuniam; doctrinam magis quam aurum eligite:
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 melior est enim sapientia cunctis pretiosissimis, et omne desiderabile ei non potest comparari.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 Ego sapientia, habito in consilio, et eruditis intersum cogitationibus.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 Timor Domini odit malum: arrogantiam, et superbiam, et viam pravam, et os bilingue, detestor.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Meum est consilium et æquitas; mea est prudentia, mea est fortitudo.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Per me reges regnant, et legum conditores justa decernunt;
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 per me principes imperant, et potentes decernunt justitiam.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 Ego diligentes me diligo, et qui mane vigilant ad me, invenient me.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Mecum sunt divitiæ et gloria, opes superbæ et justitia.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 Melior est enim fructus meus auro et lapide pretioso, et genimina mea argento electo.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 In viis justitiæ ambulo, in medio semitarum judicii:
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 ut ditem diligentes me, et thesauros eorum repleam.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 Dominus possedit me in initio viarum suarum antequam quidquam faceret a principio.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 Ab æterno ordinata sum, et ex antiquis antequam terra fieret.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Nondum erant abyssi, et ego jam concepta eram: necdum fontes aquarum eruperant,
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 necdum montes gravi mole constiterant: ante colles ego parturiebar.
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 Adhuc terram non fecerat, et flumina, et cardines orbis terræ.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 Quando præparabat cælos, aderam; quando certa lege et gyro vallabat abyssos;
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 quando æthera firmabat sursum, et librabat fontes aquarum;
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 quando circumdabat mari terminum suum, et legem ponebat aquis, ne transirent fines suos; quando appendebat fundamenta terræ:
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 cum eo eram, cuncta componens. Et delectabar per singulos dies, ludens coram eo omni tempore,
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 ludens in orbe terrarum; et deliciæ meæ esse cum filiis hominum.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Nunc ergo, filii, audite me: beati qui custodiunt vias meas.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Audite disciplinam, et estote sapientes, et nolite abjicere eam.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Beatus homo qui audit me, et qui vigilat ad fores meas quotidie, et observat ad postes ostii mei.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 Qui me invenerit, inveniet vitam, et hauriet salutem a Domino.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 Qui autem in me peccaverit, lædet animam suam; omnes qui me oderunt diligunt mortem.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
