Proverbiorum 6

1 Fili mi, si spoponderis pro amico tuo, defixisti apud extraneum manum tuam:

Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

2 illaqueatus es verbis oris tui, et captus propriis sermonibus.

Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

3 Fac ergo quod dico, fili mi, et temetipsum libera, quia incidisti in manum proximi tui. Discurre, festina, suscita amicum tuum.

Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

4 Ne dederis somnum oculis tuis, nec dormitent palpebræ tuæ.

Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

5 Eruere quasi damula de manu, et quasi avis de manu aucupis.

Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

6 Vade ad formicam, o piger, et considera vias ejus, et disce sapientiam.

Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

7 Quæ cum non habeat ducem, nec præceptorem, nec principem,

Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

8 parat in æstate cibum sibi, et congregat in messe quod comedat.

Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

9 Usquequo, piger, dormies? quando consurges e somno tuo?

Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

10 Paululum dormies, paululum dormitabis, paululum conseres manus ut dormias;

Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

11 et veniet tibi quasi viator egestas, et pauperies quasi vir armatus. Si vero impiger fueris, veniet ut fons messis tua, et egestas longe fugiet a te.

Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

12 Homo apostata, vir inutilis, graditur ore perverso;

En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

13 annuit oculis, terit pede, digito loquitur,

Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

14 pravo corde machinatur malum, et omni tempore jurgia seminat.

Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

15 Huic extemplo veniet perditio sua, et subito conteretur, nec habebit ultra medicinam.

Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

16 Sex sunt quæ odit Dominus, et septimum detestatur anima ejus:

Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

17 oculos sublimes, linguam mendacem, manus effundentes innoxium sanguinem,

Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

18 cor machinans cogitationes pessimas, pedes veloces ad currendum in malum,

Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

19 proferentem mendacia testem fallacem, et eum qui seminat inter fratres discordias.

Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

20 Conserva, fili mi, præcepta patris tui, et ne dimittas legem matris tuæ.

Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

21 Liga ea in corde tuo jugiter, et circumda gutturi tuo.

Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

22 Cum ambulaveris, gradiantur tecum; cum dormieris, custodiant te: et evigilans loquere cum eis.

När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

23 Quia mandatum lucerna est, et lex lux, et via vitæ increpatio disciplinæ:

Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

24 ut custodiant te a muliere mala, et a blanda lingua extraneæ.

På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

25 Non concupiscat pulchritudinem ejus cor tuum, nec capiaris nutibus illius:

Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

26 pretium enim scorti vix est unius panis, mulier autem viri pretiosam animam capit.

Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

27 Numquid potest homo abscondere ignem in sinu suo, ut vestimenta illius non ardeant?

Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

28 aut ambulare super prunas, ut non comburantur plantæ ejus?

Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

29 sic qui ingreditur ad mulierem proximi sui, non erit mundus cum tetigerit eam.

Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

30 Non grandis est culpa cum quis furatus fuerit: furatur enim ut esurientem impleat animam;

Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

31 deprehensus quoque reddet septuplum, et omnem substantiam domus suæ tradet.

Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

32 Qui autem adulter est, propter cordis inopiam perdet animam suam;

Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

33 turpitudinem et ignominiam congregat sibi, et opprobrium illius non delebitur:

Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

34 quia zelus et furor viri non parcet in die vindictæ,

Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

35 nec acquiescet cujusquam precibus, nec suscipiet pro redemptione dona plurima.

Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.