Proverbiorum 23
1 Quando sederis ut comedas cum principe, diligenter attende quæ apposita sunt ante faciem tuam.
När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
2 Et statue cultrum in gutture tuo: si tamen habes in potestate animam tuam.
Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
3 Ne desideres de cibis ejus, in quo est panis mendacii.
Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
4 Noli laborare ut diteris, sed prudentiæ tuæ pone modum.
Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
5 Ne erigas oculos tuos ad opes quas non potes habere, quia facient sibi pennas quasi aquilæ, et volabunt in cælum.
Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
6 Ne comedas cum homine invido, et ne desideres cibos ejus:
Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
7 quoniam in similitudinem arioli et conjectoris æstimat quod ignorat. Comede et bibe, dicet tibi; et mens ejus non est tecum.
Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
8 Cibos quos comederas evomes, et perdes pulchros sermones tuos.
Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
9 In auribus insipientium ne loquaris, qui despicient doctrinam eloquii tui.
Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
10 Ne attingas parvulorum terminos, et agrum pupillorum ne introëas:
För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
11 propinquus enim illorum fortis est, et ipse judicabit contra te causam illorum.
Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
12 Ingrediatur ad doctrinam cor tuum, et aures tuæ ad verba scientiæ.
Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
13 Noli subtrahere a puero disciplinam: si enim percusseris eum virga, non morietur.
Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. (Sheol h7585)
15 Fili mi, si sapiens fuerit animus tuus, gaudebit tecum cor meum:
Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
16 et exsultabunt renes mei, cum locuta fuerint rectum labia tua.
Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
17 Non æmuletur cor tuum peccatores, sed in timore Domini esto tota die:
Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
18 quia habebis spem in novissimo, et præstolatio tua non auferetur.
Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
19 Audi, fili mi, et esto sapiens, et dirige in via animum tuum.
Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
20 Noli esse in conviviis potatorum, nec in comessationibus eorum qui carnes ad vescendum conferunt:
Var icke ibland drinkare och slösare;
21 quia vacantes potibus et dantes symbola consumentur, et vestietur pannis dormitatio.
Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
22 Audi patrem tuum, qui genuit te, et ne contemnas cum senuerit mater tua.
Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
23 Veritatem eme, et noli vendere sapientiam, et doctrinam, et intelligentiam.
Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
24 Exsultat gaudio pater justi; qui sapientem genuit, lætabitur in eo.
Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
25 Gaudeat pater tuus et mater tua, et exsultet quæ genuit te.
Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
26 Præbe, fili mi, cor tuum mihi, et oculi tui vias meas custodiant.
Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
27 Fovea enim profunda est meretrix, et puteus angustus aliena.
Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
28 Insidiatur in via quasi latro, et quos incautos viderit, interficiet.
Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
29 Cui væ? cujus patri væ? cui rixæ? cui foveæ? cui sine causa vulnera? cui suffusio oculorum?
Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
30 nonne his qui commorantur in vino, et student calicibus epotandis?
Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
31 Ne intuearis vinum quando flavescit, cum splenduerit in vitro color ejus: ingreditur blande,
Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
32 sed in novissimo mordebit ut coluber, et sicut regulus venena diffundet.
Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
33 Oculi tui videbunt extraneas, et cor tuum loquetur perversa.
Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
34 Et eris sicut dormiens in medio mari, et quasi sopitus gubernator, amisso clavo.
Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
35 Et dices: Verberaverunt me, sed non dolui; traxerunt me, et ego non sensi. Quando evigilabo, et rursus vina reperiam?
De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
