Proverbiorum 19
1 Melior est pauper qui ambulat in simplicitate sua quam dives torquens labia sua, et insipiens.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Ubi non est scientia animæ, non est bonum, et qui festinus est pedibus offendet.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Stultitia hominis supplantat gressus ejus, et contra Deum fervet animo suo.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Divitiæ addunt amicos plurimos; a paupere autem et hi quos habuit separantur.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Testis falsus non erit impunitus, et qui mendacia loquitur non effugiet.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Multi colunt personam potentis, et amici sunt dona tribuentis.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Fratres hominis pauperis oderunt eum; insuper et amici procul recesserunt ab eo. Qui tantum verba sectatur nihil habebit;
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 qui autem possessor est mentis diligit animam suam, et custos prudentiæ inveniet bona.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Falsus testis non erit impunitus, et qui loquitur mendacia peribit.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Non decent stultum deliciæ, nec servum dominari principibus.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Doctrina viri per patientiam noscitur, et gloria ejus est iniqua prætergredi.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Sicut fremitus leonis, ita et regis ira, et sicut ros super herbam, ita et hilaritas ejus.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Dolor patris filius stultus, et tecta jugiter perstillantia litigiosa mulier.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Domus et divitiæ dantur a parentibus; a Domino autem proprie uxor prudens.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Pigredo immittit soporem, et anima dissoluta esuriet.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Qui custodit mandatum custodit animam suam; qui autem negligit viam suam mortificabitur.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Fœneratur Domino qui miseretur pauperis, et vicissitudinem suam reddet ei.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Erudi filium tuum; ne desperes: ad interfectionem autem ejus ne ponas animam tuam.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Qui impatiens est sustinebit damnum, et cum rapuerit, aliud apponet.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Audi consilium, et suscipe disciplinam, ut sis sapiens in novissimis tuis.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Multæ cogitationes in corde viri; voluntas autem Domini permanebit.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Homo indigens misericors est, et melior est pauper quam vir mendax.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Timor Domini ad vitam, et in plenitudine commorabitur absque visitatione pessima.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Abscondit piger manum suam sub ascella, nec ad os suum applicat eam.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Pestilente flagellato stultus sapientior erit; si autem corripueris sapientem, intelliget disciplinam.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Qui affligit patrem, et fugat matrem, ignominiosus est et infelix.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Non cesses, fili, audire doctrinam, nec ignores sermones scientiæ.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Testis iniquus deridet judicium, et os impiorum devorat iniquitatem.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Parata sunt derisoribus judicia, et mallei percutientes stultorum corporibus.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
