Proverbiorum 14
1 Sapiens mulier ædificat domum suam; insipiens exstructam quoque manibus destruet.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Ambulans recto itinere, et timens Deum, despicitur ab eo qui infami graditur via.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 In ore stulti virga superbiæ; labia autem sapientium custodiunt eos.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Ubi non sunt boves, præsepe vacuum est; ubi autem plurimæ segetes, ibi manifesta est fortitudo bovis.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Testis fidelis non mentitur; profert autem mendacium dolosus testis.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Quærit derisor sapientiam, et non invenit; doctrina prudentium facilis.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Vade contra virum stultum, et nescit labia prudentiæ.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Sapientia callidi est intelligere viam suam, et imprudentia stultorum errans.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Stultus illudet peccatum, et inter justos morabitur gratia.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Cor quod novit amaritudinem animæ suæ, in gaudio ejus non miscebitur extraneus.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 Domus impiorum delebitur: tabernacula vero justorum germinabunt.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Est via quæ videtur homini justa, novissima autem ejus deducunt ad mortem.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Risus dolore miscebitur, et extrema gaudii luctus occupat.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Viis suis replebitur stultus, et super eum erit vir bonus.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Innocens credit omni verbo; astutus considerat gressus suos. Filio doloso nihil erit boni; servo autem sapienti prosperi erunt actus, et dirigetur via ejus.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Sapiens timet, et declinat a malo; stultus transilit, et confidit.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Impatiens operabitur stultitiam, et vir versutus odiosus est.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Possidebunt parvuli stultitiam, et exspectabunt astuti scientiam.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Jacebunt mali ante bonos, et impii ante portas justorum.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Etiam proximo suo pauper odiosus erit: amici vero divitum multi.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Qui despicit proximum suum peccat; qui autem miseretur pauperis beatus erit. Qui credit in Domino misericordiam diligit.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Errant qui operantur malum; misericordia et veritas præparant bona.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 In omni opere erit abundantia; ubi autem verba sunt plurima, ibi frequenter egestas.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 Corona sapientium divitiæ eorum; fatuitas stultorum imprudentia.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Liberat animas testis fidelis, et profert mendacia versipellis.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 In timore Domini fiducia fortitudinis, et filiis ejus erit spes.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 Timor Domini fons vitæ, ut declinent a ruina mortis.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 In multitudine populi dignitas regis, et in paucitate plebis ignominia principis.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Qui patiens est multa gubernatur prudentia; qui autem impatiens est exaltat stultitiam suam.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Vita carnium sanitas cordis; putredo ossium invidia.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Qui calumniatur egentem exprobrat factori ejus; honorat autem eum qui miseretur pauperis.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 In malitia sua expelletur impius: sperat autem justus in morte sua.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 In corde prudentis requiescit sapientia, et indoctos quosque erudiet.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Justitia elevat gentem; miseros autem facit populos peccatum.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Acceptus est regi minister intelligens; iracundiam ejus inutilis sustinebit.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
