Mattheum 14
1 In illo tempore audivit Herodes tetrarcha famam Jesu:
Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2 et ait pueris suis: Hic est Joannes Baptista: ipse surrexit a mortuis, et ideo virtutes operantur in eo.
Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
3 Herodes enim tenuit Joannem, et alligavit eum: et posuit in carcerem propter Herodiadem uxorem fratris sui.
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4 Dicebat enim illi Joannes: Non licet tibi habere eam.
Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
5 Et volens illum occidere, timuit populum: quia sicut prophetam eum habebant.
Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6 Die autem natalis Herodis saltavit filia Herodiadis in medio, et placuit Herodi:
Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7 unde cum juramento pollicitus est ei dare quodcumque postulasset ab eo.
att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8 At illa præmonita a matre sua: Da mihi, inquit, hic in disco caput Joannis Baptistæ.
Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
9 Et contristatus est rex: propter juramentum autem, et eos qui pariter recumbebant, jussit dari.
Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10 Misitque et decollavit Joannem in carcere.
och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11 Et allatum est caput ejus in disco, et datum est puellæ, et attulit matri suæ.
Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Et accedentes discipuli ejus, tulerunt corpus ejus, et sepelierunt illud: et venientes nuntiaverunt Jesu.
Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13 Quod cum audisset Jesus, secessit inde in navicula, in locum desertum seorsum: et cum audissent turbæ, secutæ sunt eum pedestres de civitatibus.
Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
14 Et exiens vidit turbam multam, et misertus est eis, et curavit languidos eorum.
Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15 Vespere autem facto, accesserunt ad eum discipuli ejus, dicentes: Desertus est locus, et hora jam præteriit: dimitte turbas, ut euntes in castella, emant sibi escas.
Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
16 Jesus autem dixit eis: Non habent necesse ire: date illis vos manducare.
Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
17 Responderunt ei: Non habemus hic nisi quinque panes et duos pisces.
De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
18 Qui ait eis: Afferte mihi illos huc.
Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
19 Et cum jussisset turbam discumbere super fœnum, acceptis quinque panibus et duobus piscibus, aspiciens in cælum benedixit, et fregit, et dedit discipulis panes, discipuli autem turbis.
Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
20 Et manducaverunt omnes, et saturati sunt. Et tulerunt reliquias, duodecim cophinos fragmentorum plenos.
Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21 Manducantium autem fuit numerus quinque millia virorum, exceptis mulieribus et parvulis.
Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22 Et statim compulit Jesus discipulos ascendere in naviculam, et præcedere eum trans fretum, donec dimitteret turbas.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
23 Et dimissa turba, ascendit in montem solus orare. Vespere autem facto solus erat ibi:
Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
24 navicula autem in medio mari jactabatur fluctibus: erat enim contrarius ventus.
Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
25 Quarta enim vigilia noctis, venit ad eos ambulans super mare.
Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
26 Et videntes eum super mare ambulantem, turbati sunt, dicentes: Quia phantasma est. Et præ timore clamaverunt.
När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
27 Statimque Jesus locutus est eis, dicens: Habete fiduciam: ego sum, nolite timere.
Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
28 Respondens autem Petrus, dixit: Domine, si tu es, jube me ad te venire super aquas.
Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
29 At ipse ait: Veni. Et descendens Petrus de navicula, ambulabat super aquam ut veniret ad Jesum.
Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
30 Videns vero ventum validum, timuit: et cum cœpisset mergi, clamavit dicens: Domine, salvum me fac.
Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
31 Et continuo Jesus extendens manum, apprehendit eum: et ait illi: Modicæ fidei, quare dubitasti?
Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
32 Et cum ascendissent in naviculam, cessavit ventus.
När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
33 Qui autem in navicula erant, venerunt, et adoraverunt eum, dicentes: Vere Filius Dei es.
Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
34 Et cum transfretassent, venerunt in terram Genesar.
När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35 Et cum cognovissent eum viri loci illius, miserunt in universam regionem illam, et obtulerunt ei omnes male habentes:
Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36 et rogabant eum ut vel fimbriam vestimenti ejus tangerent. Et quicumque tetigerunt, salvi facti sunt.
Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Stadie i Ordförklaringarna.
