Job 28
1 Habet argentum venarum suarum principia, et auro locus est in quo conflatur.
Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2 Ferrum de terra tollitur, et lapis solutus calore in æs vertitur.
Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3 Tempus posuit tenebris, et universorum finem ipse considerat: lapidem quoque caliginis et umbram mortis.
På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4 Dividit torrens a populo peregrinante eos quos oblitus est pes egentis hominis, et invios.
Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5 Terra de qua oriebatur panis, in loco suo igni subversa est.
Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6 Locus sapphiri lapides ejus, et glebæ illius aurum.
Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7 Semitam ignoravit avis, nec intuitus est eam oculus vulturis.
Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8 Non calcaverunt eam filii institorum, nec pertransivit per eam leæna.
De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9 Ad silicem extendit manum suam: subvertit a radicibus montes.
Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
10 In petris rivos excidit, et omne pretiosum vidit oculus ejus.
Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
11 Profunda quoque fluviorum scrutatus est, et abscondita in lucem produxit.
Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
12 Sapientia vero ubi invenitur? et quis est locus intelligentiæ?
Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
13 Nescit homo pretium ejus, nec invenitur in terra suaviter viventium.
Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
14 Abyssus dicit: Non est in me, et mare loquitur: Non est mecum.
Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
15 Non dabitur aurum obrizum pro ea, nec appendetur argentum in commutatione ejus.
Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
16 Non conferetur tinctis Indiæ coloribus, nec lapidi sardonycho pretiosissimo vel sapphiro.
Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
17 Non adæquabitur ei aurum vel vitrum, nec commutabuntur pro ea vasa auri.
Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
18 Excelsa et eminentia non memorabuntur comparatione ejus: trahitur autem sapientia de occultis.
Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
19 Non adæquabitur ei topazius de Æthiopia, nec tincturæ mundissimæ componetur.
Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
20 Unde ergo sapientia venit? et quis est locus intelligentiæ?
Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
21 Abscondita est ab oculis omnium viventium: volucres quoque cæli latet.
Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
22 Perditio et mors dixerunt: Auribus nostris audivimus famam ejus.
Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
23 Deus intelligit viam ejus, et ipse novit locum illius.
Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
24 Ipse enim fines mundi intuetur, et omnia quæ sub cælo sunt respicit.
Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
25 Qui fecit ventis pondus, et aquas appendit in mensura.
Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
26 Quando ponebat pluviis legem, et viam procellis sonantibus:
Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
27 tunc vidit illam et enarravit, et præparavit, et investigavit.
Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
28 Et dixit homini: Ecce timor Domini, ipsa est sapientia; et recedere a malo, intelligentia.
Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
