Job 15
1 Respondens autem Eliphaz Themanites, dixit:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Numquid sapiens respondebit quasi in ventum loquens, et implebit ardore stomachum suum?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Arguis verbis eum qui non est æqualis tibi, et loqueris quod tibi non expedit.
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Quantum in te est, evacuasti timorem, et tulisti preces coram Deo.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Docuit enim iniquitas tua os tuum, et imitaris linguam blasphemantium.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Condemnabit te os tuum, et non ego: et labia tua respondebunt tibi.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Numquid primus homo tu natus es, et ante colles formatus?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 numquid consilium Dei audisti, et inferior te erit ejus sapientia?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Quid nosti quod ignoremus? quid intelligis quod nesciamus?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Et senes et antiqui sunt in nobis, multo vetustiores quam patres tui.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Numquid grande est ut consoletur te Deus? sed verba tua prava hoc prohibent.
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Quid te elevat cor tuum, et quasi magna cogitans attonitos habes oculos?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Quid tumet contra Deum spiritus tuus, ut proferas de ore tuo hujuscemodi sermones?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Quid est homo ut immaculatus sit, et ut justus appareat natus de muliere?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Ecce inter sanctos ejus nemo immutabilis, et cæli non sunt mundi in conspectu ejus.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Quanto magis abominabilis et inutilis homo, qui bibit quasi aquam iniquitatem?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Ostendam tibi: audi me: quod vidi, narrabo tibi.
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Sapientes confitentur, et non abscondunt patres suos:
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 quibus solis data est terra, et non transivit alienus per eos.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Cunctis diebus suis impius superbit, et numerus annorum incertus est tyrannidis ejus.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Sonitus terroris semper in auribus illius: et cum pax sit, ille semper insidias suspicatur.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Non credit quod reverti possit de tenebris ad lucem, circumspectans undique gladium.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Cum se moverit ad quærendum panem, novit quod paratus sit in manu ejus tenebrarum dies.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Terrebit eum tribulatio, et angustia vallabit eum, sicut regem qui præparatur ad prælium.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Tetendit enim adversus Deum manum suam, et contra Omnipotentem roboratus est.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 Cucurrit adversus eum erecto collo, et pingui cervice armatus est.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Operuit faciem ejus crassitudo, et de lateribus ejus arvina dependet.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Habitavit in civitatibus desolatis, et in domibus desertis, quæ in tumulos sunt redactæ.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Non ditabitur, nec perseverabit substantia ejus, nec mittet in terra radicem suam.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Non recedet de tenebris: ramos ejus arefaciet flamma, et auferetur spiritu oris sui.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Non credet, frustra errore deceptus, quod aliquo pretio redimendus sit.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Antequam dies ejus impleantur peribit, et manus ejus arescent.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Lædetur quasi vinea in primo flore botrus ejus, et quasi oliva projiciens florem suum.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Congregatio enim hypocritæ sterilis, et ignis devorabit tabernacula eorum qui munera libenter accipiunt.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Concepit dolorem, et peperit iniquitatem, et uterus ejus præparat dolos.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
