Ii Samuelis 22
1 Locutus est autem David Domino verba carminis hujus in die qua liberavit eum Dominus de manu omnium inimicorum suorum, et de manu Saul.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Et ait: Dominus petra mea, et robur meum, et salvator meus.
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Deus fortis meus: sperabo in eum; scutum meum, et cornu salutis meæ: elevator meus, et refugium meum; salvator meus: de iniquitate liberabis me.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Laudabilem invocabo Dominum, et ab inimicis meis salvus ero.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Quia circumdederunt me contritiones mortis: torrentes Belial terruerunt me.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 In tribulatione mea invocabo Dominum, et ad Deum meum clamabo: et exaudiet de templo suo vocem meam, et clamor meus veniet ad aures ejus.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Commota est et contremuit terra; fundamenta montium concussa sunt, et conquassata: quoniam iratus est eis.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Ascendit fumus de naribus ejus, et ignis de ore ejus vorabit: carbones succensi sunt ab eo.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Inclinavit cælos, et descendit: et caligo sub pedibus ejus.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Et ascendit super cherubim, et volavit: et lapsus est super pennas venti.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Posuit tenebras in circuitu suo latibulum, cribrans aquas de nubibus cælorum.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Præ fulgore in conspectu ejus, succensi sunt carbones ignis.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Tonabit de cælo Dominus, et excelsus dabit vocem suam.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Misit sagittas et dissipavit eos; fulgur, et consumpsit eos.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Et apparuerunt effusiones maris, et revelata sunt fundamenta orbis ab increpatione Domini, ab inspiratione spiritus furoris ejus.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Misit de excelso, et assumpsit me, et extraxit me de aquis multis.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Liberavit me ab inimico meo potentissimo, et ab his qui oderant me: quoniam robustiores me erant.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Prævenit me in die afflictionis meæ, et factus est Dominus firmamentum meum.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Et eduxit me in latitudinem: liberavit me, quia complacui ei.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Retribuet mihi Dominus secundum justitiam meam: et secundum munditiam manuum mearum reddet mihi.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Quia custodivi vias Domini, et non egi impie a Deo meo.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Omnia enim judicia ejus in conspectu meo, et præcepta ejus non amovi a me.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Et ero perfectus cum eo, et custodiam me ab iniquitate mea.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Et restituet mihi Dominus secundum justitiam meam, et secundum munditiam manuum mearum in conspectu oculorum suorum.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Cum sancto sanctus eris, et cum robusto perfectus.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Cum electo electus eris, et cum perverso perverteris.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Et populum pauperem salvum facies: oculisque tuis excelsos humiliabis.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Quia tu lucerna mea, Domine, et tu, Domine, illuminabis tenebras meas.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 In te enim curram accinctus: in Deo meo transiliam murum.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Deus, immaculata via ejus; eloquium Domini igne examinatum: scutum est omnium sperantium in se.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Quis est Deus præter Dominum, et quis fortis præter Deum nostrum?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Deus qui accinxit me fortitudine, et complanavit perfectam viam meam.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Coæquans pedes meos cervis, et super excelsa mea statuens me;
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 docens manus meas ad prælium, et componens quasi arcum æreum brachia mea.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Dedisti mihi clypeum salutis tuæ, et mansuetudo tua multiplicavit me.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Dilatabis gressus meos subtus me, et non deficient tali mei.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Persequar inimicos meos, et conteram, et non convertar donec consumam eos.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Consumam eos et confringam, ut non consurgant: cadent sub pedibus meis.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Accinxisti me fortitudine ad prælium: incurvasti resistentes mihi subtus me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Inimicos meos dedisti mihi dorsum; odientes me, et disperdam eos.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Clamabunt, et non erit qui salvet; ad Dominum, et non exaudiet eos.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Delebo eos ut pulverem terræ; quasi lutum platearum comminuam eos atque confringam.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Salvabis me a contradictionibus populi mei; custodies me in caput gentium: populus quem ignoro serviet mihi.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Filii alieni resistent mihi; auditu auris obedient mihi.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Filii alieni defluxerunt, et contrahentur in angustiis suis.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Vivit Dominus, et benedictus Deus meus, et exaltabitur Deus fortis salutis meæ.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Deus qui das vindictas mihi, et dejicis populos sub me.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 Qui educis me ab inimicis meis, et a resistentibus mihi elevas me: a viro iniquo liberabis me.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Propterea confitebor tibi, Domine, in gentibus, et nomini tuo cantabo:
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 magnificans salutes regis sui, et faciens misericordiam christo suo David, et semini ejus in sempiternum.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
