Psalmorum 54

1 In finem, In carminibus intellectus David, Cum venissent Ziphæi, et dixissent ad Saul: Nonne David absconditus est apud nos? Deus in nomine tuo salvum me fac: et in virtute tua iudica me.

För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

2 Deus exaudi orationem meam: auribus percipe verba oris mei.

när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

3 Quoniam alieni insurrexerunt adversum me, et fortes quæsierunt animam meam: et non proposuerunt Deum ante conspectum suum.

Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

4 Ecce enim Deus adiuvat me: et Dominus susceptor est animæ meæ.

Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

5 Averte mala inimicis meis: et in veritate tua disperde illos.

Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. (Sela)

6 Voluntarie sacrificabo tibi, et confitebor nomini tuo Domine: quoniam bonum est:

Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

7 Quoniam ex omni tribulatione eripuisti me: et super inimicos meos despexit oculus meus.

Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast. Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott. Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.