Psalmorum 122

1 Canticum graduum. Lætatus sum in his, quæ dicta sunt mihi: In domum Domini ibimus.

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2 Stantes erant pedes nostri, in atriis tuis Ierusalem.

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Ierusalem, quæ ædificatur ut civitas: cuius participatio eius in idipsum.

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Illuc enim ascenderunt tribus, tribus Domini: testimonium Israel ad confitendum nomini Domini.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Quia illic sederunt sedes in iudicio, sedes super domum David.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Rogate quæ ad pacem sunt Ierusalem: et abundantia diligentibus te.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Fiat pax in virtute tua: et abundantia in turribus tuis.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 Propter fratres meos, et proximos meos, loquebar pacem de te:

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 Propter domum Domini Dei nostri, quæsivi bona tibi.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.